Doften av vedeldat ligger kvar i huset på Dombäcksövägen i Husum. Maria Barnoin har tillbringat natten på övervåningen. Att få i gång de fem eldstäderna och höja temperaturen från 9 till 16 grader tog timmar.
– Jag eldade hela kvällen. Det är jättemysigt men det blir verkligen ett heltidsjobb att få upp värmen. De som bodde här tidigare kan inte ha gjort annat på vintrarna, säger Maria och ler.
Hon häller upp nybryggt kaffe och tittar sig runt i köket där mycket hänt sedan hösten 2023. Fastigheten stod länge tom. Vid samma tid började Maria arbeta som metall- och slöjdlärare på Husumskolan – och letade efter en fritidssysselsättning.
– Jag har alltid varit intresserad av byggnadsvård och ville ha ett projekt, jag måste ha något för händerna för att må bra. Huset hade allt jag ville ha: originalfönstren var kvar, jag såg alla fina detaljer som vindskivorna som ligger ovanpå varandra. Smågrejer som gjorde att jag kände ”det här blir bra”, säger Maria som i grunden är möbeltapetserare, utbildad i Nice i Frankrike och i dag bor i Utanlandsjö med sin make Christophe.
När hon träffade den tidigare ägaren föll bitarna på plats.
– Jag träffade sonen och pappan som var på gång att sälja. Vi gick armkrok och han berättade om sin fru Astrid som älskade huset – hela historien växte fram och jag blev helt fast. Hon var född och uppväxt här och såg till att de kom tillbaka till Husum. Senare hade de huset som fritidshus. Astrid kallade det ”torpet”.
Som ny ägare har Maria dokumenterat sitt husprojekt i bilder. På Instagram följer över 1 000 personer kontot ”torpet.i.husum” – en hommage till Astrid.
I Marias regi har nu taket lagats, även om det fortfarande kan regna in i punchverandan. Med hjälp av lokala företag har skorstenen restaurerats och kakelugnen fått nya rör. El har dragits och vedspisarna har säckdragits för att bli rök- och gastäta. Många frågar nyfiket men något slutmål finns inte. För Maria handlar det om att bevara och varsamt ta hand om det som en gång var, inte om att modernisera och sälja vidare.
– Huset är från 1897, jag kan inte förstöra något så gammalt. Allt måste få ta tid, jag tänker efter både en och tre gånger – det kan ta ett år innan jag kommer vidare med ett projekt. Och jag tänker på snickarna som inte längre finns, hur de har lämnat efter sig så otroligt fina snickerier.
Huset är uppdelat i två spegelvända lägenheter med hall, kök, kammare och trapphus på nedre plan. På ovanvåningen finns hall, kammare och ytterligare ett kök. Där binds de två lägenheterna samman. När Astrid och hennes make köpte ut den andra ägaren lät de slå upp en liten vägg.
50-talsinredningen på andra sidan planerar Maria att behålla. I Astrids del av huset är det dock som att tiden stått stilla sedan sekelskiftet. Till Marias stora glädje stod nämligen husets gamla inredning och möbler välbevarade i förråd. Köksbänkar och paneler har därmed åter hittat sin forna plats.
Härnäst står innertaken på tur. Vattenskadorna är många. Sommaren handlar också om att skrapa och måla fönster med linoljefärg enligt konstens alla regler – precis som det gjordes förr i tiden.
Hinner du komma hit i sommar för att bara sätta dig ner och känna?
– Ja, det gör jag mest hela tiden – jag kan verkligen njuta av det här. Jag sätter mig gärna utomhus för att upptäcka trädgården och alla lökar Astrid planterat genom åren. Syrenhäcken. Det är så fint och roligt att känna lust till att ta hand om något så här fint – och göra det ännu finare, säger Maria Barnoin.