I Hemlingsån pågår sedan en tid en stor flytt av flodpärlmusslor som ett led i Länsstyrelsens restaurering av flottledsrensade sträckor. Hemlingsån är i vissa delar hårt påverkad historiskt av människan genom både flottning och försurning. För att se var vattensystemet mår bra är det just förekomsten av flodpärlmusslor man tittar efter, eftersom den är en av de bästa indikatorerna på hur vattnet mår.
– Delar av systemet har klarat sig jättebra och där trivs både musslor och fisk medan de har försvunnit på andra håll, säger naturvårdshandläggare Oskar Norrgrann. Flytten vi gör nu är ett test för att se om den plats vi restaurerat är tillräckligt bra för att musslorna ska trivas och stanna kvar.
Flodpärlmusslan är beroende av att lax och öring finns i samma vatten. När honmusslan blir befruktad bildar hon ett ägganlag som hon släpper ifrån sig i form av så kallade glochidielarver. Larven fäster på gälen hos en lax eller öring, biter sig fast och kapslar in sig för att hämta näring från fisken. Knappt ett år senare, när larven är cirka en halv millimeter, släpper den från fisken.
– Evolutionen har gjort att det här fungerar eftersom de här två arterna lever i samma biotoper. Musslan måste landa i en miljö där den kan överleva. Eftersom öring och lax är duktiga på att vandra hjälper de även musslorna att sprida sig i vattendraget.
Restaureringen har skett genom att lägga tillbaka material som lagts på sidorna vid flottledsrensningen. Där det saknats tillräckligt fint material har man flugit ut grus med helikopter.
– Vi har arbetat i omgångar och gjorde sista jobbet förra året med den sträcka dit vi nu flyttar musslorna. Det behöver gå en vårflod för att vi ska kunna bedöma resultatet och när vi tittade i våras såg vi att det fanns öring här som lekte och det visar att biotopen även är bra för musslorna.
Tratten som används när musslorna plockas upp är en vattenkikare för att se bättre. Musslorna tas varsamt upp med en långskaftad tång.
– De står ganska djupt och det är kallt i vattnet. Musslorna vi plockar lägger vi i en sump så de är kvar i ån tills vi plockat alla 100 som ska flyttas nu. Sedan kör vi dem i ett kärl med vatten direkt till den nya platsen, så de är nästan aldrig på land.
Nästa år, när en vinter och en vårflod passerat, gör man en observation för att se om musslorna är kvar. Trivs de inte kommer de att flytta sig nedströms, har de valt att stanna kvar kommer fler att flyttas.