Jonas Fröberg är journalist på Dagens Nyheter, med rötter i Myckelgensjö. I boken ”Huset mitt i byn”, som kom ut i höstas, berättas Konsums historia med utgångspunkt från Myckelgensjö och farfar Axel, en av många som var med och byggde folkhemmet.
– Jag skriver om människor med bara sex år i folkskola, de flesta skogsarbetare, som var med och startade arbetarrörelser och föreningar och fick uppleva känslan att de kunde påverka, säger Jonas.
Farfar Axel Fröberg växte upp i början av 1900-talet, i hårda tider. Hans far drev butik i Myckelgensjö men den gick i konkurs och trots att Axel hade läshuvud var fortsatta studier uteslutet.
– Han arbetade på gården och i skogen och blev vuxen i folkrörelsernas tid. Axel var engagerad och påläst, han blev ordförande i Logen, var med och startade Myckelgensjö IF och även Skog- och flottnings lokala fackavdelning.
När Jonas berättar om boken och om människorna i den gör han det med en intensitet som avslöjar att han brinner för frågorna.
– Farfar berättade aldrig om alla sina uppdrag men han var en av alla människor som på gräsrotsnivå var med och skapade den demokrati vi har i Sverige i dag.
Möjligheten att vara med och påverka ser Jonas som framgångsfaktorn även i den kooperativa rörelsens framväxt. Det handlade om att lösa problem – maten var för dyr, folk skuldsatta och varorna höll dålig kvalitet.
– Allt vilade på att de lokala kooperativa föreningarna var aktiva och de fick bestämma det mesta själva. Butiken i Myckelgensjö öppnade 1939, som nummer fem av det som skulle bli nio bara i Anundsjö.
Jonas farfar Axel började som ordförande i butikens medlemsråd. Vid årsmötet 1941 utsågs han till butiksföreståndare och den tjänsten hade han tills han låste butiksdörren för sista gången, på nyårsafton 1979.
Kooperativa i Myckelgensjö blev huset som samlade byn, ett nav som byborna genom sitt medlemskap kände att de var med och utvecklade. Folket gav av sin tid och kraft för att bygga samhället och fick också mycket tillbaka. Jonas beskriver den tiden med två ord – man fanns.
– Fem personer valdes in i butikens medlemsråd och så var det suppleanter, kassaräknare och en till funktionär. Butiken i Myckelgensjö var lika stor som på Lidingö och med samma priser, det fanns en plan även för dem som bodde på landsbygd.
Boken är full av exempel på hur byborna fick känna sig viktiga och hur självklart det var att få samhället att fungera med gemensamma krafter, utan att förvänta sig något tillbaka.
– De hade ett sätt att göra allting tillsammans och se möjligheter i de resurser som fanns, det var så självklart. Att ta betalt för det där man gjorde extra var aldrig att tänka på.
Folkrörelsens tid följs i boken av småskalighetens glansdagar under 50-talet som övergår till strukturomvandlingens 60- och 70-tal, följt av det som i boken kallas ”fallet” då många av Konsums butiker läggs ned och den kooperativa elden börjar falna.
– 1970 gick Anundsjö upp i Örnsköldsvik förening och då började allt gå dåligt. Återbäringen sänktes och medlemmarna var inte längre med och bestämde. Det handlade också om stora samhällsförändringar som var svåra att stoppa. Det storskaliga kom med lägre priser, folk började flytta till städerna där någon annan löste problemen åt dem.
Boken påminner lite om serien ”Vår tid är nu”, förflyttad till landsbygd och med familjen Löwanders restaurang ersatt av dagligvarubutiken, ägd av den kooperativa ”familjen”. Här finns svensk historia, nostalgi och en hel del igenkänning för den som upplevde kooperativas storhetstid eller har erfarenhet av att bo på landsbygd.
Boken han skrivit har fått många fina recensioner men för Jonas var det viktigast hur den togs emot i Myckelgensjö.
– Mina viktigaste kritiker är ”mina 90-åringar”, de som är med i boken. Jag blev så otroligt glad över deras fina mottagande. För mig räcker det, jag har fått lyfta fram en bygd som nästan aldrig syns i media annat än när skolor ska läggas ned.
Under skrivandet av boken spenderade Jonas mycket tid i Myckelgensjö. På Föreningshusets vind har han sökt bland Logens gamla handlingar, han har läst protokollsboken från starten av butiken till början av 70-talet och sökt i många andra arkiv.
– Jag har ägnat alldeles för mycket tid åt att upptäcka min släkts historia men på det sättet har jag fått umgås med min pappa som inte lever längre, det har varit fint.
Jonas farbror Olle, som varit föreståndare i butik hela sitt vuxna liv, är den enda levande släktingen från förr. Oron över att ha tagit sig tolkningsrätt för en hel bygds historia fanns där och tankar om att Axel själv inte valt att omskrivas.
– Jag har pratat mycket med Olle om det och det betydde mycket att han läste och sa att han tyckte boken var bra.
I sista stycket i bokens sista kapitel tar Jonas med läsaren till dagens Myckelgensjö och fredagsfikat på affären som startades om som bykooperativ 2005. Han fascineras av människorna, kraften och gemenskapen.
– Jag ska besöka fredagsfikat igen i morgon, butiken samlar verkligen hela byn och det handlar om så mycket mer än att bara sälja mat.