Molly, Hope och Tindra har börjat bli vana att umgås med varandra, svansarna viftar glatt i luften under promenaden längs stigen i skogsområdet vid Vintergatan, Örnsköldsvik. Det är till synes tre välmående hundar som, väl tillbaka utanför lägenhetsområdet, ges tillfälle att busa en stund.
Men så har det inte alltid varit. Deras ägare; Janet Johansson, Eleonor Jonsson och Åsa Karlsson, har alla adopterat sina fyrbenta följeslagare från utlandet. Hope hittades på en parkering. Tindra bakom en soptunna. Precis som Molly, båda i Grekland.
– De togs om hand av en organisation som hjälper gatuhundar att hitta nya ägare. Livet för hemlösa hundar utomlands är hemskt, de söker sig till städer efter mat och rotar bland soporna utanför restauranger så att befolkningen stör sig. Att de förgiftar köttet för att bli av med dem är inte ovanligt, säger Janet Johansson som alltid haft ett extra gott öga för hundar.
Tidigare har hon haft brukshundar, vilka hon alltjämt ställde ut, men en påtaglig artros tvingade henne att hejda sig. Med Molly, som hon för två år sedan hittade via Facebook, får hon återigen känna den glädje en hund kan ge.
– Varför jag inte adopterar en hemlös hund från Sverige är för att de jämförelsevist har det bra. Men det är inte bara att hämta en från utlandet, har du inte kunskapen behöver du få hjälp. Många gör det av fel anledning, för att de är söta, och blir sedan förtvivlade att de är olydiga och skäller. Sedan hamnar de på Blocket.
Att skapa en relation och tillit tar tid, där nyckelordet är tålamod. Åsa fick sin Tindra i november förra året.
– Hon har anpassat sig bra, hon är fortfarande mörkrädd men jag låter det ta tid, säger Åsa som fått mycket hjälp av Janet.
Alla tre har de stött på fördomar om sina hundar. Vanligtvis att de skulle bära på sjukdomar.
– En gatuhund adopterar du från ett seriöst ställe. Där organisationen har papper och bevis på att rabiestest och vaccinationer gjorts. Och det är de flesta stenhårda på. Här i Sverige gäller sedan ny veterinärbesiktning och att de får sitt chip registrerat hos Jordbruksverket, säger Janet.
För de som är intresserade att skaffa, eller redan har, en adopterad gatuhund planerar hon att hålla vad hon kallar Gatuhundsdagar. Ett tillfälle att utbyta information och erfarenheter. Redan har hon hunnit genomföra en.
– Det är väldigt lätt att tycka synd om hundarna, då klemas de bort – du kan älska din hund så att du förstör den. De måste lära sig att matte inte utsätter dem för något farligt. Gå ut på stan, åk bil, träffa folk. I början var Molly rädd för sin egen skugga, i dag är hon så trygg att jag kan använda henne till att hjälpa andras problemhundar. Vi har fått ett jättestarkt band och hon gör mig så lycklig, säger Janet.