Förra veckan resonerade jag kring det här med livets och samhällets utveckling. Här fortsätter mitt kåseri på samma tema.
Vad det gäller sjukdomar har mycket förändrats. En hel del till det bättre förstås allteftersom forskarna funnit nya behandlingsmetoder, men också åt andra hållet vad det gäller själva behandlingen. Jag menar, doktor Huss i sin vita läkarrock nere på Nygatan klarade som stadsläkare i stort sett hela stans befolkning med hjälp av doktor Kaarle som höll till på Storgatan. Numera finns det ett antal hälsovårdscentraler med stor bemanning som ändå inte hinner med alla hjälpbehövande. Man frågar sig om vi blivit sjukare med åren? Eller känsligare? Eller duktigare på att hitta sjukdomar som anses behöva professionell behandling? Kanske känner vi efter för mycket? Till förmån för den nya yrkesgruppen ”stafettläkare” som far land och rike runt och tjänar pengar på sjukdomar. Och kanske blir intresset för en patient som man vet att man inte kommer att träffa igen inte lika stort som om man vet att man får träffa samma en för uppföljning av diagnosen senare?
Det var nog bättre förr.
Fysiken är väl också något som förändras hos de flesta. Från en kropp fylld av muskler, smidighet, ork och allmänt kraftfullt formad sker förändringen i olika fart hos olika människor. Men den sker för alla. Förr kunde man cykla till och från skolan eller springa ett par varv runt Hörnsjön eller spela fotboll ett par timmar med kompisar för att som något äldre köra med lite fiske och jakt följt av en palt till middag. Det där gjorde att man mådde som en prins. En stark sådan. Numer finns det en del som fördröjer ålderdomen genom nånting som heter ”gym” men det verkar rätt ansträngande att stå i timtal på gummimattor som går runt, runt eller att lyfta skivstänger bara lyftandets skull. När man sedan låter apparaterna ta över helt och styra en till att utföra de mest märkvärdiga rörelser nås väl ändå gränsen för nyttigheterna. Tror jag som inte prövat.
Nej, ett naturligt bibehållande av kroppskrafterna är att föredra. Jakt, fiske eller annat nyttigt uteliv. OBS! NYTTIGT. Sedan kan man äta pannkaka och ärtsoppa eller blodbröd och fläsk eller kåldolmar eller annat som går under beteckningen husmanskost i stället för de här moderna rätterna som inte alls ger kroppen en chans att behålla sin vigör. För att inte tala om det här som vegoförespråkarna stoppar i sig. När man ser vad de har på tallriken undrar man ju om de ska äta eller om de har ätit med katastrofalt resultat. Men det är väl deras sätt att försöka försena förvandlingen.
Neej det var bättre förr!
Den här skriften ägnade jag mig åt den 9 mars det vill säga dagen efter kvinnodagen. Det där med att fira olika dagar kan också vara trevligt men även där verkar det gå till överdrift ibland. Jämställdhetens dag kan väl vara befogad, men att ha både en korvens dag och en pilsnerkorvens dag verkar överdrivet. Liksom internationella toalettdagen och V8-motorns dag. Supportrarnas dag 19/3 kan dock vara befogad även om man inte hjälpt MoDo upp till högsta ligan i år. Heller. Alla scouters dag 22/2 känns också acceptabel särskilt om man tänker tillbaka på scoutchefen i Alfredshem Torwald Wermelin, ”Långa lassot”, som med framgång startade en kår som sysselsatte och gladde många ungdomar som därigenom också fostrades till ett gott uppträdande mot omgivningen. Scoutlagen som föreskrev ärlighet, pålitlighet, vänlighet, hjälpsamhet, hänsyn och en del annat efterlevdes och styrde tillvaron.
Det har blivit ganska mycket annorlunda nu, när skolelever kan kalla sin fröken för hora och sedan när de blivit utkörda från klassrummet anser sig, med hjälp av föräldrarna, så kränkta att man anmäler lärarinnan och – ännu märkligare – FÅR RÄTT!!!
Det var verkligen bättre förr.
Själv börjar jag, med ålderns rätt känna behovet av en Gnällgubbens dag. Det blir allt roligare och framförallt vanligare att höra, se och ge uttryck för vad man betraktar för orättvisor. Fast även här gäller det att hålla sig inom ramarna. Men jag hoppas att inte komma upp i den nivå som de skrev om i ÖA som rörde en gubbe som var upprörd över att hårt arbetande snöröjare hade lagt en snöhög precis där han brukade ta sin promenad. Det var också en insändare i ÖA som efterlyste bidrag till pensionärer för att gå på gym för motion. Det hade han nämligen haft bidrag till från arbetsgivaren och nu som pensionär tycktes han inte ha råd så en kommunal insats ansågs befogad.
Men va f-n!! Gå ut och gå i friska luften då. Det kostar inte ett öre och är lika effektivt som vilken träningshall som helst. Nånstans måste det vara en gräns på gnällande också.
Ja, där fick jag till ett gnäll i alla fall. Annars finns det inte mycket att klaga på. Åtminstone så länge man får vara någorlunda frisk. Men även det var bättre förr…
Så lev nu – ha roligt och ”Tyckom” Då kan vi säga om 20 år att det var bättre förr. Exempelvis år 2019.
Text av Olle Boman