Carola Johansson, Hörnett
– Vad svårt. Om jag står i kön och personerna framför mig inte går, då går jag. Jag avvaktar alltså för att se om de gör en ansats och ibland frågar jag ”står du kvar?”. Det finns en turordning i Sverige, att man väntar på sin tur.
Per Vågberg, Domsjö
– Jag har inget riktigt snabbt svar. Oftast tänker jag nog mest på mig själv i den situationen och springer fram. Men jag låter alltid äldre gå före.
Signild Sundquist, Örnsköldsvik
– Egentligen är det ju den som står allra först och har väntat längst. Men det fungerar aldrig så. När jag själv står sist brukar jag kila fram före andra, trots att jag vet att det är fel. Å andra sidan brukar jag släppa förbi dem som har fulla kundvagnar.
Hans-Göran Sjölund, Gideå
– Ska man vara rättvis så är det den som står på tur. Ibland ser man i förväg att en ny kassa är på väg att öppnas, då rusar vissa – men inte jag. Man är duktig på att stå i kö!