När Anders och Therézea Pettersson flyttade från lägenhet till villa 2011 såg Therézea chansen att ge utlopp för idéer som hon längtat efter att förverkliga.
– För mig har det här varit en liten dröm, säger hon. Min mamma har pyntat både inne och ute, och både mormor och mamma har alltid haft mycket tomtar och sådana saker. Så det här var väl min idé mer än Anders.
Även tidigare år har parets arbete fått mycket uppmärksamhet. De berättar om nyfikna besökare, om främlingar som visar uppskattning med blomsterbuketter och om hela förskoleklasser som kommit in på tomten för att titta.
– Väldigt många som frågar vem av oss som är elektriker, säger Therézea och skrattar. Jag tycker bara det är så kul att få glädja andra, Vi har fått en del julkort i postlådan från folk som skriver att de uppskattar det vi gör; att vi lyser upp deras tillvaro.
– Det gör ju att men blir medryckt, säger Anders. Man vill ju hjälpa till när man vet att det blir så uppskattat.
Ett av de inslag som fått mest uppmärksamhet är en stor jultomte som huserar i trädgårdspaviljongen. Genom åren har han blivit flitigt fotograferad, och ofta fått posera på bild tillsammans med besökarna – men den som vill ha en likadan tomte i sin egen trädgård lär bli besviken. Han existerar nämligen bara i ett enda exemplar.
– Jag tänkte ”det skulle vara så fint om det stod en tomte nånstans! Så jag ställde mig nere i källaren och snickrade ihop en. Det enda som köptes in var väl en tomtedräkt, säger Therézea.
Innanför dräkten återfinns lite träbitar, fogskum, kuddar, gamla kläder och skumgummi från en gammal soffa. Kreativitet är det med andra ord ingen brist på.
– Vi vill att det ska vara lite nytt varje år, men det behöver inte vara en massa nya saker utan kan handla om att man flyttar runt det man redan har.
Vet ni hur många lampor som lyser sammanlagt kring huset nu?
– Det är många! fastslår Anders.
– Vi försökt räkna något år men vi la ner det ganska snabbt, berättar Therézea. 2014 tror jag det var tolv-trettontusen. Sedan dess har det ju byggts på – och så har vi ju inte allting uppe.
Med så mycket elektronik placerad utomhus blir regn en fruktad motståndare – och ifjol regnade det rejält på självaste julafton.
– Framåt eftermiddagen gick strömmen så jag gick ner för byta proppar, minns Anders. Båda jordfelsbrytarna hade löst, ut, så då fanns det bara en sak att göra. Så när andra satt och åt eller öppnade paket var jag ute och torkade kontakter.
Therézea ler åt minnet.
– Vi skrattade gott fram på natten, och sa ”jamen vi hann ju se Kalle i alla fall!”
Nu hoppas de på ett något lugnare julfirande tillsammans med sin nya familjemedlem: Den granvaktande katten Snobben.
– Vi adopterade honom i somras, så vi är väldigt spända på att se hur han kommer hantera julen. Hittills har det gått över förväntan, säger Therézea.
Hon och Anders är tacksamma gentemot dem som nominerat dem och alla som på olika sätt visat uppskattning för deras arbete.
– Vi har ibland känt att ”nä, vi struntar i det här i år!” men all fin respons får oss att vilja fortsätta.