I styrketräningslokalen på Nolaskolan är det halvvarmt med en svag doft av duschtvål och svett i luften, från många timmars träning. Här övar Erik Fahlgren och Martin Sohlin från Örnsköldsviks Atletklubb, ÖAK, armbrytning varje fredag.
– Det är bra sparring. Så länge du har någon att tävla mot så kan du utvecklas. För något år sedan fick Erik jaga, nu är du lite väl långt före, säger Martin och nickar mot klubbkamraten.
Klubben, som har runt 40 stödmedlemmar och 7-8 aktiva tävlande, har gjort bra ifrån sig på senare år och bara Martin och Erik har mellan sig ett gäng SM-medaljer, varav ett antal guld. När det i oktober var dags för VM representerades Sverige av sju seniorer, av vilka de två Ö-viksborna drog sitt strå till stacken i tävlingarna som hölls utanför Sofia i Bulgarien.
Martin tävlade i klass minus 110 och Erik i den tyngsta, plus 110. Tävlingarna i VM var arrangerade så att seniorerna kämpade med vänster arm under lördagen och höger på söndagen.
Martin, som hade otur och gjorde sig illa under en av matcherna på tävlingarnas första dag, hamnade på 18 plats med vänstern. Skadan resulterade dessutom i att Martin inte kunde prestera lika bra med högern, hans annars bästa arm, under söndagen, men han hamnade ändå på en hedrande tolfteplats.
Erik, som började med sin starkaste arm gjorde lysande ifrån sig och kom fyra, vilket innebär att han kan stoltsera med att ha den fjärde starkaste vänstern i världen.
Anledningen till att det blev en ytterst imponerande fjärdeplacering, men inget brons, var att Erik i den sista matchen stöp på en teknikalitet. Styrka nog för en medalj fanns där. Och snabbheten.
– Jag är bra på att få ut mycket kraft på en gång, säger Erik.
– Ja, du är väldigt explosiv, jag brukar inte hinna med. Sen har du väldigt starka handleder också. Själv är jag hyfsat stark i arm och rygg, säger Martin och berättar att helheten är viktig för att bli bra på arm- brytning.
– Mycket sitter i hand och handled – det är nyckeln. Många tror att sitter i biceps, men du måste använda mer än så när du bryter, ryggen också.
Man bryter med hela kroppen och får även ta spjärn med fötterna mot bordets ställning. I utgångsläget är handlederna raka men så snart domaren räknat ner med ”ready, go” och släpper gäller det att få övertaget med rätt grepp baserat på sina egna styrkor, armlängd och motståndarens motsvarigheter. Oftast är matcherna över på några sekunder, men ibland kan de dra ut på tiden.
– Bäst är att antingen vinna snabbt eller förlora snabbt. Förlorar du en match på 40 sekunder så tar det väldigt mycket energi, förklarar Martin och fortsätter.
– Många pratar om att armbrytning är tekniskt, men utan styrka kommer du ingenstans. Är du stark vinner du över en som är teknisk men svagare, det kommer du inte ifrån. Men det är inte alltid storleken som avgör – du kan vara stark utan att det syns så mycket.