Hem till byn

Vi lämnar Örnsköldsvik, kör igenom Sidensjö och svänger så småningom av vägen mot Östertjäl och Västertjäl och letar oss fram till byns badställe. Platsen där många av byns invånare, i olika åldrar, träffas varje onsdag för att umgås och ta ett bad med tillhörande bastu.

Det är full aktivitet och när vi träffar en hel drös av byborna råder det ingen tvekan om att folk trivs på landsbygden och att det finns en stolthet kring samhörigheten.
– Vi försöker hjälpas åt när det behövs och utnyttja varandras olika färdigheter. Bland annat har den här badplatsen kommit till med hjälp av byborna, berättar Thomas Dolve.
Johan Strande med sambon Kim Erikssonn är två i raden av människor som flyttat in i byn på senare år.
– Vi trivs jättebra och blev väldigt trevligt mottagna när vi flyttade hit. Det gjorde att vi kände oss som hemma redan på en gång, säger Johan.
Med få undantag arbetar de i arbetsför ålder i Örnsköldsvik och ingen klagar nämnvärt över de cirka tre och halv milen enkel väg till jobbet.
– Det finns för- och nackdelar med allt och vill man bo så här måste man räkna med sånt som inte är så bekvämt. Vi tycker helt klart att det är värt det, säger Daniel Hellström.

Det är inte lika varmt i vattnet som tidigare i sommar, men det hindrar inte byns ungdomar att att göra flera hopp från bryggan. Och kan man värma sig i bastun går det utmärkt att hålla på i flera timmar.
– Det brukar vara ganska folkligt här på onsdagarna och vi tycker att det är viktigt att det finns en plats där byns invånare kan samlas. Det betyder så mycket för samhörigheten, säger Thomas Dolve.

Att människor flyttar från landsbygden lyfts ibland fram som ett stort problem. Men att bara tala om avfolkning riskerar att leda diskussionen fel. Istället ligger den stora utmaningen i skeva åldersstrukturer. Det är alltså snarare de unga människorna som saknas.
Ett bekymmer som uppenbarligen inte råder i Öster- och Västertjäl. Landsbygdsidyllen som vuxit från 15 invånare till 35 på bara fem år och bland mogna kvinnor och män i bastun trängs ungdomar och barn.
– Sist i är en badkruka!