Bi- och koloniodlare bland flygmyror i Skuleskogen

De flesta deltagarna hade aldrig varit till Entré Väst förut och var imponerade av hur välordnat det var där. Vi var alla överens om att satsningen på detta projekt, varit väl använda pengar. Här har man, genom byggande av bekväma ramper och gångvägar, gjort det möjligt för rörelsehindrade och rullstolsburna att ta sig in i hjärtat av Höga Kustens vackra natur.

Här får naturen ligga orörd och sköta sig själv. Längs gångvägen finns gamla övergivna myrstackar, förmultnande trädstammar och uttorkade ”hackspettsträd” med hängande lavar. Den gamla orörda skogen ger ett ”trolskt” intryck och man kan nästan tänka sig att ”huldran” kan visa sig bland de grova trädstammarna. Myrarnas gulröda sensommarfärg lyses upp av polar ullens vita tofsar utspridda över myrmarken. Längst ut vid ”vägs ände” får man en bedårande vy över berg och hav med utsikt mot Skags fyr, Trysunda, Ulvön och den övriga övärlden. Även Husumfabriken kan man se långt bort mot horisonten. Där ute gjorde vi en avkopplande fikapaus, till vildmarkens tystnad ackompanjerad av vindars sus i trädens kronor.

Även vid denna gemenskapsträff hade vi tur med vädret, där vi njöt av solen i lä för nordväst vinden. Det fina sensommarvädret och den sköna platsen uppskattades även av hundratals flygmyror, som svärmade runt oss en kort tid. Svärmade är just vad flygmyrorna gjorde, då de flög runt oss varv på varv. Det var myrornas ”prinsar” och ”prinsessor” som passade på att para sig, varefter ”prinsarna” dör när de gjort sin "plikt". ”Prinsessorna” däremot söker upp ett lämpligt ställe för att lägga sina befruktade ägg, för att sedan som ”drottningar” dra av sina vingar.

Denna påhälsning var särskilt intressant för oss biodlare, då både bin och myror är samhällsbyggare som i beteende och flit mycket påminner om varandra. Förutom att de röda hönsbären på håll kan förväxlas med lingon, lärde vi oss också att den gröna hackspetten vi ser i våra trakter oftast är en gråspett och inte en gröngöling. På hemvägen var vi överens om att denna utflykt varit välgörande för såväl kropp som själ. Nog borde det finnas möjligheter på varje äldreboende att ordna, så att seniorerna där kan få komma ut i denna lättillgängliga och storslagna natur!

En naturupplevelse liknande den vi fick, skulle säkert vara lika välgörande för dem . Att skylla på att det saknas resurser, för att de som byggt upp detta land ska få komma ut i friska luften, vore minst sagt skamligt. Det skulle nog klassats som diskriminering om någon annan samhällsgrupp, på grund av bristande resurser, inte kunde få komma ut åtminstone en gång om året i vår vackra natur.

Anders Edlund