Femtonåriga islandshästen Tira, vars namn betyder litet bloss på isländska, drar iväg så att grästuvorna yr. Hon ska ta sig själv, jigg, kusk och groom genom hindren. Och snabbt ska det gå. Tira tycker uppenbarligen att det är kul och 7ans temporärt medföljande groom, som försöker att inte skämma ut sig totalt i svängarna, tycker likaså. Snabba små hovar dundrar fram och svetten börjar lacka på både häst och människor innan den hastiga testturen är över.
Tira räknas med sina 128 centimeter i mankhöjd som en B-ponny och tävlar i lätt A i sportkörning, men i tävlingarna som sker helgen den 20-21 augusti kommer hästar i alla storlekar att tävla i allt från lätta till riktigt höga klasser.
– Det är första året vi har svår klass med i våra tävlingar, där de som är med kan kvala till SM. Det är väldigt roligt att vi kan ordna en så stor tävling här – våra kuskar i norra Sverige får annars åka långt för att kunna tävla, säger Anette Johansson, tävlingsledare, och berättar att man hoppas på en helg där kuskar, groomar och hästar från hela Sveriges avlånga land, och även några ekipage från grannländerna, ska komma för att delta.
För flera norska tävlanden är det till och med närmare än andra, egna nationella, race.
Tävlingarna, som arrangeras av Örnsköldsviksortens ryttarklubbs körsektion, hålls på klubbens utebanor och lär vara ett spännande spektakel för både deltagare och publik. Under dagarna avgörs tävlingar i både dressyr och precision, där hästarna bland annat körs på en slät bana mellan konor med bollar de ska undvika att peta ner. Det vankas också tempohöjning när häst och vagn på tid ska ta sig runt en terrängbana med ytterligare hinder. Ulrica Merikanto, från klubbens körsektion, berättar att det handlar om snabbhet, väl genomtänkta val och bra kommunikation såväl människor emellan som mellan häst och människa. Det kan nog också vara det tävlingsmoment som är roligast för publiken att titta på när ekipagen i svindlande hastighet ska ta både hovar och hjul mellan småstugor och telefonstolpar.
För att på snabbast möjliga tid ta sig genom banan gäller det att välja rätt väg. Hur den vägen ser ut beror mycket på ekipaget. Större hästar är generellt snabbare än små men har, så att säga, större svängradie.
Vagnarna är av olika typer, beroende på klass och tävlingsmoment. I en tvåhjulig jigg sitter kusken alltid på höger sida och groomen till vänster, medan placeringen i en maratonvagn, som har fyra hjul, ser lite annorlunda ut. Här styr kusken från mitten av vagnen medan groomen står baktill och får jobba hårt för att balansera vagnen i kurvtagningarna.
Eftersom det går fort, och både hästar och människor är i farten, är säkerheten är väldigt viktig. Funktionärer finns på plats för att snabbt kunna hoppa in och hjälpa till och både häst och utrustning kontrolleras före och efter tävlingarna för att man ska minimera risken att någonting händer. Vagnarna har snabbfästen för att enkelt kunna få loss häst och vagn, hästarna har både benskydd och boots och människorna hjälm, säkerhetsväst och bra skor.
– Handskar är också ett bra val, säger Anette Johansson, håller upp sina händer och påpekar att det är viktigt både för att få ett bra grepp och att slippa skada sig.
– Men viktigast är ändå att ha bra disciplin på, och kommunikation med, hästen.
Körning
I tävlingskörningar indelas ekipagen efter antalet hästar som drar: Enbet, par eller fyrspann, det vill säga en, två eller fyra hästar framför vagnen. De tävlande delas även in efter storlek där hästar och ponnyer tävlar i skilda klasser.
En fullständig körtävling består av tre olika delmoment: dressyr, maraton och precision, allt till för att testa kuskens skicklighet och hästarnas mångsidighet och styrka.