Örnsköldsviks svar på Saltkråkan

Det blåser en frisk sydvästlig vind när vi lägger till vid Sundqvist brygga på södra Ulvön. Närmare bestämt på Marviksgrunnan med sitt fiskarkapell från 1771. Det mycket pittoreska fiskeläget, som i folkmun kallas ”Grunna”, har anor från tidigt 1600-tal och har endast varit bebott under fiskesäsongen. Yrkesfisket upphörde under tidigt 50-tal och i dag är Marviksgrunnan ett fritidshusområde för ett tiotal familjer och tillika medlemmar i hamnföreningen.

Det är lugnt och stilla och plötsligt undrar vi om vi är alldeles ensamma i idyllen. Men efter en stund vinkar Kristoffer Sundin och kusinen Jörgen Sundin, ättlingar till Nils och Carl som för 111 år sedan startade det välkända båtbyggeriet i Docksta.

Duon är i full färd med renoveringsarbete i en av sjöbodarna, men erbjuder oss snabbt en fikapaus tillsammans med Sara, Klara och lilla Eira.
Två familjer som till vardags bor i huvudstaden, men aldrig tvekar när tillfällen ges att bege sig ut till Höga Kustens ytterområden.
– Jag är ursprungligen från Halmstad. Där är det vackert, men jag måste verkligen säga att det här är något alldeles speciellt. Lugnet här ute är fantastiskt, säger Sara.

Den ron får sällan några störningar på Marviksgrunnan. Enligt uppgift är fiskeläget som folkligast i samband med kyrkhelgen och tiden för hamnförenigens årsmöte som den här sommaren infaller den 17 juli.

Marviksgrunnan har ett stort kulturhistoriskt värde och har av Riksantikvarieämbetet klassats som ett område av riksintresse. Och även om vi bara träffar några få av sommarinvånarna på ”Grunna” råder det inga tvivel om att hamnförenigens medlemmar är enade om att här ska det i möjligaste mån, med undantag av yrkesfisket, vara som det alltid har varit. Tryckimpregnerat hittar vi i och för sig. Men vi har mycket svårare att upptäcka luftvärmepumpar och tv-paraboler.
– Kanske blir det besvärligare att locka hit barnen när de är tonåringar och undrar över internet. Men å andra sidan är 4G-nätet rätt okej här ute, säger Jörgen Sundin med ett leende.

För fyraåriga Eira är internet normalt en självklarhet, men uppenbarligen inte på ”Grunna”. Där lockar fortfarande barfotaspring på klipporna och att kasta en och annan pinne som Zeke kan jaga.
Och kanske även att lyssna till mamma Klara som berättar något spännande om gruvan några pinnkast därifrån. Järnmalmsbrytningen, som inleddes omkring 1690 med många avbrott fram till 1960, har gjort tydliga avtryck i omgivningen och inte minst utanför gruvingången.

En miljö som absolut hade platsat hos Astrid Lindgren.