MoRe Research var tidigare en del av MoDo-koncernen, med anor som sträcker sig drygt hundra år tillbaka i tiden. Sedan 2001 är dock konsultbolaget ett neutralt och oberoende forsknings- och utvecklingsföretag som kan hjälpa sina 160 kunder från hela världen med analyser och utveckling hela vägen, från trästock till högteknologiska fibrer eller provtryckning av papper. I det forskningsintensiva huset på Hörneborgsvägen, där även Umeå Universitet har en filial, Mittuniversitetet håller på att flytta in och där SP Processum, som MoRe har ett nära samarbete med, ligger företagets 3 000 kvadratmeter labb.
En omisskännlig doft av svavelföreningar ligger visserligen över labbet, men forskningen som görs här är desto fräschare. I lokalerna jobbar man både med analysteknik och processteknik och bredden i såväl företagets kompetens som vad de kan göra av råvaran skog är imponerande. Här forskar man och felsöker i processen det innebär att tillverka viskos till våra kläder, kollar hur man bäst utvinner bränsle ur flis och här utförs de vattenanalyser MoRe nyligen blivit ackrediterade att utföra för både företag som behöver avancerade analyser och privatpersoner som vill få besked om vattenkvaliteten i sina brunnar.
I ett rum sitter Birgitta Lundgren och Jessica Sjöstedt och analyserar saker som papp och tryck med hjälp av sina egna erfarna ögon och avancerade ljusmikroskop.
– Jag har jobbat nästan 30 år med det här och det kommer fortfarande nya grejer, säger Birgitta och berättar att det är något av ett detektivarbete att till exempel luska ut vilket träslag ett visst papper tillverkats av eller varför det kan uppstå missfärgningar när det trycks på det.
Hon är en av de sammanlagt nästan 50 anställda som tillsammans utför omkring 70 000 analyser årligen.
– Vår affärsidé är att se behovet hos kunderna och lösa deras problem. Tanken är att man ska se MoRe som en verktygslåda för att fixa det som behöver fixas. Tidigare hade alla stora koncerner egen forskning, men nu anlitar man konsultföretag som oss, säger Stefan Svensson, vd för MoRe Research, och berättar att företaget alltid varit engagerade i att ta till sig doktorander och att många forskare inom området fått sin första blid av verkligheten i Domsjö.
En av de som börjat sin karriär på fabriksområdet är Anna Svedberg, som efter några år kom tillbaka och nu är marknads- och utvecklingsansvarig. En annan är Jessica Gard Timmerfors som just nu är doktorand på Umeå Universitet och som använder MoRe:s unika kokeri för att fastställa vikten av flisets storlek för den färdiga produkten.
Kokeriet är en av MoRe Researchs pilotanläggningar, det vill säga fabriker i miniatyr med alla delsteg, som gör det möjligt att göra studier av hela bruk utan att störa processen. Här finns också en viskosanläggning och en liten experimentmaskin som kan göra allt från mjukt papper, som det som används i näsdukar, till grövre varianter. Den har i testsyfte fått använda sig av så pass väldoftande material som oregano och kanel, men det mest udda som körts igenom maskinen har varit älgskit, vilket resulterade i ett papper av brunare sort. I de flesta fallen är det dock mer seriösa produkter som kommit ut i ena änden under de många år maskinen rullat på. Faktum är att XPM, som den kallas, är lika gammal som Ingmar Stenmark och har utgjort startpunkten för de flesta pappersprodukter som producerats i fabriken på området. Nuförtiden är det dock inte papper som är fokus för framtiden för företaget.
– I Sverige finns 31 miljarder träd och i världen 3 biljoner. Vi har väldigt mycket träd och de vill vi skapa värde av. Det är ju en förnyelsebar källa och vi vill ta tillvara den tillväxt och återväxten på bästa sätt, säger Stefan Svensson och berättar att mycket som idag tillverkas av icke förnyelsebara källor eller som har stor miljöpåverkan av andra skäl kan ersättas av produkter tillverkade av skog.
Produkter som dessutom är betydligt bättre än dagens.
– Vi har jobbat för att bygga upp en pilotanläggning för nanokristallin cellulosa tillsammans med SP Processum, Holmen och ett israeliskt bolag som heter Melodea, säger Stefan och berättar att nanokristallin cellulosa har många intressanta materialegenskaper och kan, rätt ihopsatt, användas inom mängder av olika områden.
– Till exempel kan man använda den för att göra transparenta filmer som är både hårda och sega att använda till bland annat mobiltelefoner, där skärmen annars lätt spricker. Man kan även använda nanokristallin cellulosa till 3d-printing och göra avancerade implantat som är kompatibla med kroppens system och därför inte stöts bort. Det går också att tillverka skum för att göra starka lättviktskonstruktioner som är sex till åtta gånger starkare än stål till vindkraftverk, eller ett material som kan ersätta stålet i bilar. Tänk dig att framtidens fordon kan vara gjorda av förnyelsebart material och köra på förnyelsebart bränsle – vår skog. Till skillnad från olja och stål växer den upp, år för år.