Båten ligger för tillfället på gula floden i Shanghai och lossar bränslelasten som transporterats från Europa. Tanken är att jag ska komma ombord i nästa lastningshamn, vilket skulle ha varit Sydkorea den 1 november, men nu har den resan blivit inställd och ingen vet vart det bär. Så här är det att jobba till sjöss. Aldrig vet man när man får komma av båten eller när det passar att man kommer ombord igen. Det är en bransch med snabba ryck så det gäller att alltid vara redo, som min gamla scoutvän skulle ha uttryckt det. Därför ställer jag in mig på avfärd vid månadsskiftet. I vanliga fall är jag alltid ute i sista sekunden när det gäller allt. Packar helst kvällen innan och hinner/vill inte ställa in tankarna på den uppkommande resan, mötet eller vad som nu är på tapeten. Men den här gången ska jag förbereda mig, inte glömma necessären (som jag gjorde förra gången), passet(!), kameran eller något annat heller för den delen.
I källaren snurrar tvättmaskinen för fulla muggar och i lägenheten ligger min resväska, av knall-orange kulör, vidöppen på golvet. Jag avnjuter en Cola light framför Malou & Co. på tv4. Fördelen med att vara ledig så här är att man kan kliva upp sisådär en timme efter alla andra, alltså sjutillfyrafolket, gå en morgonpromenad för att sedan hinna avnjuta en go-frukost framför nyhetsmorgon i lugn och ro innan dagens planer måste sättas i verket. Och med planer menar jag skicka iväg ett mail, gå på banken eller äta lunch med en vän. Det finns inte mycket måsten för tillfället. Jag bestämmer själv hur mycket dagen ska innehålla. Om det ska vara full fart eller snigel.