Regnar det? Hyr en film! Här får du 77 tips på riktigt sevärda filmer.
Missa inte att kika in här på webben7 igen nästa söndag, 10, juli. Då presenterar jag mina 21 senaste filmfemmor.
Håll till godo!
Dumma mej (Universal)
Animerad
Regi: Chris Renaud, Pierre Coffin
När lille Justin råkar ramla in i en av Egyptens pyramider visar det sig att den är en uppblåsbar kopia. Någon har stulit pyramiden, till superskurken Grus förtret. Gru bor i ett märkligt hus och kör omkring i en märklig farkost. Han är allmänt elak och tillsammans med doktor Nefario och en mängd gula små varelser minions planerar han den största stölden någonsin. Han ska stjäla månen. Men först behöver han komma över den nyligen uppfunna krympstrålemaskinen, som den unge pyramidtjuven Vector har. Skaparna av Ice Age ligger bakom den här animerade filmen och här når man nästan upp i samma höga standard som Pixar visat upp i sina filmer det senaste decenniet. Fantasin har fått full frihet hos filmmakarna och här finns kopplingar till såväl James Bond som Star Wars. Självklart visar sig Gru inte vara ond rakt igenom och de tre föräldralösa flickorna Margo, Edith och Agnes får hans hjärta att smälta. Och hans gula små medhjälpare är helt underbara.
Adam Resurrected (Sandrew Metronome)
Med: Jeff Goldblum, Derek Jacobi, Willem Dafoe, Ayelet Zurer
Regi: Paul Schrader
Tel Aviv 1961. Adam Stein förs i handbojor tillbaka till Seitzlinginstitutet i öknen, en rehabiliteringsklinik för de som överlevde förintelsen men som drabbats av mentala problem. Ett ställe som för tankarna till Milos Formans Gökboet. Adam har extraordinära sinnen och han manipulerar och charmar personal och patienter, han pendlar mellan genialitet och galenskap. Vi får i tillbakablickar se hur han drev Adams Circus där han var Tysklans mest omtyckta magiker och komiker, men eftersom han var jude hamnade han i koncentrationsläger där han bokstavligen behandlades som en hund. En roll han spelade så bra att han överlevde. En dag har kliniken tagit in en ung patient som uppför sig som en hund och Adam utvecklar en speciell relation till pojken. En surrealistisk film med många bottnar som inte är helt lätt att ta till sig men som fascinerar rejält. Dessutom gör Jeff Goldblum, som jag ska erkänna att jag annars har svårt för, sin absolut bästa roll i karriären.
All Good Things (Sandrew Metronome)
Med: Ryan Gosling, Kirsten Dunst, Frank Langella, Kristen Wiig
Regi: Andrew Jarecki
David Marks var bara sju år när han såg sin mamma kasta sig ut från hustaket och dö en våldsam död. En händelse som satte djupa spår i honom. Han är äldsta son till en av New Yorks största fastighetsmagnater men vill inte ha något med familjens företag att göra. Han gifter sig med Katie och de startar hälsobutiken All good things på landsbygden i Vermont men till sist ger han med sig och börjar arbeta med pappans skumma affärer. Samtidigt börjar Katie upptäcka att något är väldigt fel med David. Storyn är baserad på ett av New Yorks mest omtalade kriminalfall med två mord och en försvunnen person där David Marks i verkligheten heter Robert Durst. Men oavsett verklighetsbakgrund är det en story som berättas på ett fängslande sätt, i återblickar från början av 70-talet och framåt, utifrån ett förhör i rätten. Välgjord, välspelad och med en spänning som håller hela vägen. Dessutom med en riktigt bra rollprestation av Kirsten Dunst som Davids fru Katie.
Armadillo (Folkets Bio)
Dokumentär
Regi: Janus Mets
Krig är aldrig roligt, aldrig vackert. Bara vidrigt, våldsamt och onödigt. Men de unga danska pojkar som vi får följa i den här dokumentären åker till Afghanistan i tron att allt ska bli ett spännande äventyr. Vi får följa dem från avskedsfesten med inhyrd strippa, genom händelselösa rutinpatrulleringar och fram till den verkliga dramatiken när kamrater dödas och de själva begår uppenbara krigsbrott när de tömmer sina magasin i skadade motståndare. Kommentarer som: nu får man inte minsta dåligt samvete av att skjuta ett av de där rövhålen och det skulle kännas värre att skjuta en av byrackorna här ger en skrämmande bild om hur omogna och okunniga soldaterna är. När de har tid över spelar de våldsspel och tittar på porrfilm. Unge Mads längtar efter stridskontakt men ser ut som ett skrämt barn. Sedan är han med och garvar åt den makabra berättelsen hur hans kamrater dödat fem talibaner. Armadillo är den mest omdiskuterade dokumentären någonsin, och den bör ses av alla.
Gudar och människor (Sandrew Metronome)
Med: Lambert Wilson, Michael Lonsdale, Olivier Rabourdin
Regi: Xavier Beauvois
1996 kidnappades sju franska munkar från ett kloster i Algeriet. De hittades senare döda sedan förhandlingarna mellan franska staten och den islamistiska terroristgrupp som tog på sig kidnappningen brutit samman. Riktigt vad som hände är fortfarande oklart och den här filmen ger inga svar, den visar i stället tiden strax före kidnappningen. Långsamt men väldigt fängslande berättad där mycket sägs genom kroppsspråk och ansiktsuttryck av suveräna skådespelare. Munkarna lever i stillhet i sitt kloster, ber, sjunger, arbetar i trädgården och säljer sin honung. Men klostret fungerar också som läkarstation, en av de äldre munkarna är läkare och han hjälper allt fler av byborna och förser dem med medicin. Men våldet lurar runt hörnet, stämningen blir hotfull och även Algeriets politiska ledning är kritisk till att munkarna finns i landet. De står nu inför ett val att stanna eller fly. Men att fly är detsamma som att dö och den goda herden lämnar inte flocken när vargen kommer.
Hjärtslag (Folkets Bio)
Med: Monia Chokri, Niel Schneider, Xavier Dolan
Regi: Xavier Dolan
Den enda sanningen är kärleken borton allt förnuft. Med de orden inleds den här historien om ungdomarna Marie och Francis i Montreal. De är bästa vänner men inte ett par, Francis är öppet homosexuell. En dag träffar de den nyinflyttade Nicolas. Han är snygg, trevlig, intellektuell och både Marie och Francis blir förälskade. Nicolas, som samtidigt är charmerande med också svårtillgängligt och oberäknelig, spelar med båda deras känslor. Marie och Francis har ett fritt sexliv vid sidan om men det är Nicolas de vill ha och en stark rivalitet uppstår. 22-årige Xavier Dolan har både skrivit manus, regisserat, klippt och spelar rollen som Francis. Det här är hans andra film efter debuten Jag dödade min mamma och Dolan spås en lysande framtid, fullt förståeligt. Filmen är mycket konstnärligt filmad med scener i slow motion där miner och blickar som utväxlas säger mer än ord. Dessutom är musiken perfekt vald, från The Knife till den fantastiska Suite no 1 för cello av Bach.
Honung (Sandrew Metronome)
Med: Bora Atlas, Erdal Besikcioglu, Tulin Ozen
Regi: Semih Kaplanoglu
Den mycket tystlåtne Yusuf och hans föräldrar lever ensligt i ett oerhört vackert bergslandskap i Turkiet. Pappan försörjer familjen med biodling, där hans bisamhellen är placerade högt uppe i träd vilket medför riskfyllt arbete att hämta honung. I skolan har Yusuf det svårt, han stammar och klarar inte högläsningen som krävs för att få den eftertraktade lilla utmärkelsen som nålas fast på skjortan. Den enda han kan prata med utan att stamma är pappan, och bara när de viskar till varandra. Men en dag när pappan ger sig ut i skogen för att leta nya bisamhällen kommer han inte hem. Det här är en av de mest lågmälda berättelser jag någonsin sett och den som är ute efter action ska absolut inte ge sig på att se den. Men kan du bara ta del lugnt i två timmar och försöka leva dig in i Yusufs liv är det en stor upplevelse. Dialogen är mycket sparsam och filmen saknar musik, men den är oerhört vackert filmad och pojken är urstark i sin roll.
I rymden finns inga känslor (SF)
Med: Bill Skarsgård, Martin Wallström, Cecilia Forss
Regi: Andreas Öhman
Simon tillbringar en hel del av sin tid i en gammal tvättunna som han låtsas är en satellit i omloppsbana runt jorden. Han gillar inte förändringar, allt ska göras på rätt tid, allt måste vara i balans. Han tycker om cirklar och äter bara sådant som är runt, varma mackor måste skäras runda. Han tycker inte om när någon tar i honom och han anser att känslor bara skapar problem. Simon har Aspergers syndrom. Den enda som förstår honom är hans storebror Sam, vars sambo Frida en dag får nog av Simon och flyttar. Tillvaron vänds upp och ned för både Simon och Sam och nu måste Simon hitta en ny tjej åt sin bror, en tjej som är vetenskapligt perfekt för honom. Kramforsgrabben Andreas Öhmans långfilmsdebut är en sensation, den är Sveriges Oscarsbidrag och har nominerats till fyra Guldbaggar; bästa film, bästa manus, bästa huvudroll och bästa kvinnliga biroll. Jag tror den vinner en bagge för bästa manus nu på måndag, det är den värd. Bästa svenska komedi på mycket länge.
Lymelife (Pan Vision)
Med: Rory Culkin, Alec Baldwin, Emma Roberts, Cynthia Nixon
Regi: Derick Martini
I en förort på Long Island i slutet av 1970-talet har 15-årige Scott förälskat sig i grannflickan och klasskompisen Adrianna, men hon ser honom mer som en kompis och vill hellre dejta äldre killar. Scotts pappa är i fastighetsbranschen och på väg att tjäna riktigt mycket pengar men han bryr sig mer om jobbet än familjen. Adriannas pappa är sjuk i borrelia och psykiskt instabil medan hennes mamma jobbar åt Scotts pappa vilket leder till mer än bara jobb, de har en affär. Bröderna Derick och Steven Martini lyckas mycket bra när de rotar i deras egen uppväxt och de har fått ihop en berättelse som fängslar från första till sista stund. Ett relationsdrama på flera plan och samtidigt en söt ungdomsförälskelse, allt kryddat med en nypa humor som ändå inte tar över allvaret i filmen. Helt igenom mycket välgjord och med starka rollprestationer på samtliga platser. Rory Culkin, aktuell i Scream 4, lyckas på ett utmärkt sätt gestalt en kär 15-årings fumlighet.
Mademoiselle Chambon (Sandrew Metronome)
Med: Vincent Lindon, Sandrine Kiberlain, Aure Atika
Regi: Stéphane Brizé
Muraren Jean får, uppenbarligen för första gången, hämta sin lille son på skolan när frun gjort illa ryggen på jobbet. Han träffar sonens lärarinna, Véronique Chambon, som undrar om Jean kan berätta för barnen om sitt yrke. Sedan behöver hon hjälp med ett fönster som måste bytas i hennes lägenhet. Sakta byggs en spänning upp mellan de båda och samtidigt berättar Jeans fru att hon är gravid. Hela hans trygga tillvaro vänds upp och ned, han ställs inför sitt livs svåraste val. Sällan, eller aldrig, har jag sett en fransk film där det varit så lite dialog. I stället sägs oerhört mycket med blickar och många helt tysta scener inte ens musik där man bara får se Jean eller Véronique sitta och tänka. När de väl pratar med varandra är dialogen trevande, nästan som nyförälskade tonåringar som inte vet hur de ska närma sig varandra. Vincent Lindon, som vi nyligen kunnat se i Allt för henne och Welcome, är som vanligt strålande. En stillsam pärla.
Mother and child (Pan Vision)
Med: Naomi Watts, Annette Bening, Samuel L. Jackson, Jimmy Smits
Regi: Rodrigo Garcia
Sjukgymnasten Karen, 51, bor med sin gamla sjuka mor som hon sköter. Varje dag tänker hon på sin egen dotter som hon födde när hon bara var 14 år, och som hon tvingades adoptera bort. Elisabeth är nu 37 år och framgångsrik advokat. Hon bor ensam sedan 17 års ålder och tänker inte skaffa familj. Hon vet vad hon vill och hon får vad hon vill, på nya jobbet förför hon direkt den betydligt äldre chefen och samtidigt inleder hon ett sexuellt förhållande med sin gifta granne. Här finns också ett ofrivilligt barnlöst par som vill adoptera. Halvvägs in i filmen korsas huvudfigurernas vägar. Ett starkt relationsdrama som fokuserar på mor- och dotter-rollen. Alla har någon form av kommunikationsproblem och mycket som borde sägas blir aldrig sagt. Stundtals känns det som om filmen vill säga mer än den hinner med och vissa spår försvinner. Men skådespeleriet är fullständigt lysande, främst av Annette Bening och Naomi Watts. Ladda upp med näsdukar om du är lättrörd.
Mr. Nice (Pan Vision)
Med: Rhys Ifans, Chloë Sevigny, David Thewlis
Regi: Bernard Rose
Howard Marks, från Wales, var duktig i skolan och han kom in på Oxford där han snabbt hamnade i marijuanakretsar och senare testade LSD. Han gifte sig, slutade med droger och försörjde sig som lärare innan han under tidigt 70-tal lockades att hjälpa en gammal vän med att smuggla in narkotika. Snart börjar han langa själv, det blir mer och mer och han tjänar stora pengar. Men hur länge håller det? Howard Marks finns i verkligheten och har en mycket märklig historia, dels som knarksmugglare där han under sin höjdpunkt hade kontroll över tio procent av världens haschhandel. Han hade kontakter med MI6, IRA och CIA och kanske arbetade han även åt dem. Den här filmen baseras på hans egen roman om sitt liv och det är riktigt intressant berättad, även om det stundtals känns spretigt. Vi får följa Marks från mobbad plugghäst via ekonomisk framgång, om än olaglig, till förfall. Mycket sevärd, även om man kan tycka att historien glorifierar narkotika.
Pink Saris (Folkets Bio)
Dokumentär av Kim Longinotto
Vi befinner oss i Norra Indien och det hinduistiska samhället är indelat i kaster. Traditionens makt är stor och en kastlös flicka är absolut inget värd, de gifts bort som 12-åringar med ett oerhört tufft liv framför sig. Banden klipps till deras egen familj och de blir svärföräldrarnas ägodel, en slav som ofta utsätts för våld och våldtäkter, inte sällan utförd av svärfar. Några unga flickor lyckas fly, andra tar sina liv. Vissa får hjälp av Gulabi Gang Pink Saris en grupp av hundratals kastlösa kvinnor som kämpar mot kastsamhället. I täten går Sampat Pal, en oerhört stark kvinna som själv blev bortgift som 12-åring. Hon hjälper flickor och unga kvinnor som råkat illa ut och hon anser att Indien inte skulle vara så rörigt om kastsamhället skulle upphöra. Kim Longinotto är förmodligen världens främsta dokumentärfilmare efter starka skildringar som Sisters in Law, Hold me tight, let me go och Rough Aunties. Henne senaste är minst lika stark och gripande. Skippa kvällens actionrulle och ge en dokumentärfilm en chans.
Please Give (SF)
Med: Cathrine Meener, Amanda Peet, Oliver Platt, Rebecka Hall
Regi: Nicole Holofcener
Rebecca jobbar med mammografi, är singel, tystlåten och tar hand om sin gamla mormor Andra, 91 år. Rebeccas fem år äldre syster Mary är också singel, men betydligt mer utåtagerande. Hon arbetar som ansiktsmassör och bryr sig inte ett dugg om mormor Andra, vars grannar är antikvitetshandlarparet Kate och Alex som vill köpa hennes lägenhet. De har också tonårsdottern Abby som oroar sig för finnar och blir grinig när hon inte får köpa dyra jeans. Alla inblandade har sina egna funderingar på livet och deras respektive problem vävs samman på ett snillrikt sätt. Rebecca försöker nätdejta, Mary spionerar på tjejen som hennes ex är ihop med, Kate har dåligt samvete sättet de driver antikvitetsaffären på och vill helst arbeta som volontär och Alex inleder en affär med Mary. En både allvarlig och riktigt rolig film där den stora behållningen är 82-åriga Ann Guilbert i rollen som Andra, som säger precis vad hon tycker och tänker. Helt utan hämningar.
Tamara Drewe (Pan Vision)
Med: Gemma Arterton, Roger Allam, Dominic Cooper, Luke Evans, Tamsin Grieg
Regi: Stephen Frears
I lilla idyllen Ewedown på den engelska landsbygden samlas författare hemma hos paret Nicholas och Beth Hardiment. Nicholas är framgångsrik författare och Beth hjälper honom med allt, men Nicholas har väldigt svårt att inta jaga unga vackra kvinnor. Han beskriver deras äktenskap som en passare där de sitter ihop i huvudändan men där benen är fria att röra sig som de vill. Till byn återvänder Tamara för att sälja sin gård när hennes mamma dött. Tamara var som ung mest känd för sin stora näsa, den har hon opererat och nu är hon snygg och sexig. Regissören Stephen Frears har en rad bra filmer bakom sig som Farligt begär, High Fidelity och The Queen och här lyckas han riktigt bra med att beskriva otrohet, svartsjuka, åtrå, förälskelse, misstänksamhet och tonårsfantasier på ett mycket roligt sätt. Med typisk brittisk humor, ibland rätt svart. Skådespeleriet är också riktig bra och roligast är två 15-åringa tjejer som ställer till det för alla.
Tron Legacy (Disney)
Med: Jeff Bridges, Garrett Hedlund, Bruce Boxleitner, Michael Sheen
Regi: Joseph Kosinsky
Världens största spelskapare, Kevin Flynn, skickar ut en signal från sin digitala värd som han drogs in i för 20 år sedan. Signalen uppfattas av Flynns son Sam som bestämmer sig för att leta rätt på sin försvunna far. Sam tar steget in i den virtuella världen the grid och en häftig kamp mellan ont och gott tar fart inte minst med hisnande jakter på spektakulära motorcyklar. Det ska sägas direkt att det här inte är en film man ska se för handlingens skull, eller för dialogen. Det här är enbart en visuell upplevelse och som sådan fungerar den riktigt bra, det är bara att luta sig tillbaka och ta emot. Tankeverksamheten kan man koppla bort. Man behöver heller inte ha sett originalfilmen från 1982 (det tog 28 år innan uppföljaren kom) även om det ger en extra dimension till handlingen. Dessutom gillar jag Jeff Bridges, han gör sällan dåliga prestationer, men övriga ensemblen går det lite trögt för. Soundtracket av Daft Punk är för övrigt perfekt till det här bildfyrverkeriet.
Trädet (Folkets Bio)
Med: Charlotte Gainsbourg, Morgana Davies, Marton Csokas, Aden Young
Regi: Julie Bertuccelli
Dawn och Peter bor med sina fyra barn på Australiens landsbygd när Peter plötsligt drabbas av en hjärtattack och dör i sin bil, under familjens jättelika magnoliafikus. 8-årige Simone, som är med i bilen, tar pappas död hårdast och hon tror att hans själ lever kvar i trädet, där hon tillbringar mycket tid för samtal med sin döda pappa. På grund av den hårda torkan söker sig trädets enorma rötter nya vägar och hotar att förstöra familjens hus. Dawn övertalas då av sin nya kärlek George att trädet måste bort, ett mycket svårt beslut. Julie Bertuccelli lyckas väldigt bra att beskriva sorgen när en familj mister en älskad medlem och filmen berättar hur barnen hanterar pappans död på olika sätt. Men framförallt är det en film om en mor-dotter-relation där det är lilla Simone som visar sig vara den starka. Charlotte Gainsbourg är som vanligt strålande bra men den här gången får hon hård konkurrens av Morgana Davies, en alldeles fantastisk barnskådespelare.
Underkastelsen (Folkets Bio/Pan Vision)
Dokumentär med Stefan Jarl, Eva Röse och 23 professorer
Regi: Stefan Jarl
Varje människa har i dag fler än hundra olika kemikalier i sin kropp. Filmaren Stefan Jarl och skådespelaren Eva Röse, som under inspelningen var gravid, beslöt sig för att undersöka sitt blod. Stefan Jarl visar sig ha gamla bekämpningsmedel som PCB och DDT i sitt blodsystem, trots att de förbjöds på 70-talet. Det finns 100 000 kemikalier som människan hittat på. Omärkligt strömmar många av dem in i våra kroppar, via mat och dryck men även kosmetika och plast som vi rör vid, och vi vet inte hur de påverkar oss. I PVC, en av de vanligaste plastsorterna, finns mjukgörande ftalater. Forskare har upptäckt samband mellan ftalater och astma/allergi, men även autism. Gissa i vilket rum i din bostad där ftalater är vanligast? Barnkammaren. Kemikalier i vatten gör att grodor och fiskar byter kön eller blir ofruktsamma. Kvalitén på mänskliga spermier har också kraftigt försämrats, håller vi på att utrota oss själva med alla kemikalier? Detta är en mycket bra skräckfilm.
Upperdog (Folkets Bio)
Med: Hermann Sabado, Agnieszka Grochowska, Mads Sjögård Pettersson, Bang Chau
Regi: Sara Johnsen
Halvsyskonen Axel och Yanne adopteras från Asien till Norge som barn, men hamnar i olika familjer. Axel i en välbärgad familj och storasyster Yanne i en vanlig medelklassfamilj. Axel, som inte vet om att han har en syster, blir bortskämd och arrogant. Yanne är betydligt mer tillbakadragen och driver en liten restaurang där hennes polska väninna Maria hjälper till i köket. Maria jobbar också som hemhjälp hos Axels föräldrar när han flyttar hem efter att ha dumpat sin flickvän, och de inleder ett förhållande. I storyn finns också Per, en ung militär som hängts ut med bild i pressen där han siktar på barn med sitt automatvapen. Per är ute efter hämnd på den kvinnliga journalisten. Sara Johnsen lyckas väva ihop flera olika berättelser på ett riktig bra sätt och hon får till ett relationsdrama där alla inblandade bär på någon form av sorg. Det är krigstrauman, barndomstrauman, saknad men också förälskelse. Hon lyckas också väva in lite humor. En riktigt bra norsk film.
Vegas (Folkets Bio/Pan Vision)
Med: Jørgen Hausberg Nilsen, Karoline Stemre, Sindre Kvalvåg Jacobsen
Regi: Gunnar Vikene
Den tyste tonåringen Thomas och hans lillebror Daniel hämtas av socialen eftersom mamma får stryk av sin nya sambo, som hon inte vill mista. Marianne, en utåtagerande tonårstjej, har på kort tid lyckats bli utslängd från tre fosterfamiljer. Den några år yngre Terje råkar knuffa sin mamma av färjan på väg till Danmark och hans pappa orkar inte ta hand om honom längre. De tre barnen möts på ett ungdomshem och blir vänner, de enda kompisar de någonsin haft. Thomas vill helst flytta hem till mamma med Daniel som placerats i fosterfamilj, Terje tror att hans mamma överlevt olyckan och vill resa till Danmark för att leta efter henne, Marianne vill flytta in hos sin moster och hennes man som hon vet att utnyttja, på olika sätt. Detta är ett mycket starkt norskt drama om tre unga människor som hamnar snett i livet på grund av att de saknar bra vuxna förebilder. Och spelet de tre filmdebutanterna visar upp är riktigt bra. Karoline Stemre lär vi få se mer av.
Winters Bone (Sandrew Metronome)
Med: Jennifer Lawrence, John Hawkes, Kevin Breznahan
Regi: Debra Granik
17-åriga Ree Dolly bor i en liten stuga på landsbygden i Missouri tillsammans med sina två småsyskon och deras apatiska mor. Ree har fullt ansvar för familjen sedan den amfetamintillverkande pappan försvunnit. Han står åtalad men är släppt mot borgen och han har satt huset och familjens mark som pant. Nu måste Ree hitta sin pappa, död eller levande, annars riskerar familjen att kastas ut från sitt hem. Men hon får ingen större hjälp och jakten på honom visar sig bli mycket obehaglig, i en skitig värld som styrs av hårda män och där nästa alla är släkt med varandra. Den här prisade filmen är ett mycket starkt drama om en tuff tonåring som trots att hon inte tycks ha mycket framtid att hoppas på för sig själv eller sina syskon ändå gör mer än hon egentligen kan för att tillvaron ska vara dräglig. Ree lär sina småsyskon skjuta ekorrar som de också flår innan de lagas till för kvällsmat. Hela tiden finns också en obehaglig känsla om att något riktigt otäckt är på väg att hända.
9 (Sandrew Metronome)
Animerad. Röster. Christopher Plummer, John C. Reilly, Elijah Wood
Regi: Shane Acker
En docka gjord av säckväv vaknar till liv. Hans skapare ligger död på golvet och utanför har världen gått under i ett krig mellan mänskligheten och ondskefulla maskiner. Dockan har siffran 9 på ryggen och snart träffar han 2, som dessvärre snabbt försvinner i käftarna på en T-rexliknande odjursrobot. Andra små säckvävsdockor dyker upp och några bestämmer sig för att försöka rädda 2. De lyckas också förgöra odjuret men väcker samtidigt en betydligt ondskefullare maskin till liv. En maskin som suger själarna ur dockorna, själar som de fått av sin skapare samme man som också ligger bakom den onda maskinen. Regissören Shane Acker Oscarsnominerades för sin kortfilm som ligger till grund för den här produktionen, som blivit till tack vare Tim Burton. Och visst finns likheter med de tidigare animerade Burton-filmerna The nightmare before Christmas och Corpse bride. Animeringen är imponerande och filmen borde gå hem hos både vuxna och barn ned till 9-10 år.
Alice i Underlandet (Disney)
Med: Mia Wasikowska, Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Anne Hathaway.
Regi: Tim Burton
19-åriga Alice, som sedan tidig barndom drömt en och samma konstiga dröm, är bjuden på en förlovningsfest som visar sig vara hennes egen. Urtriste lord Hamish friar till henne men hon hinner inte svara innan en kanin i väst lockar med henne ned i Underjorden. Där hamnar hon i en makalös fantasivärld, helt i Tim Burtons anda. Jättelika färggranna svampar, talade blommor, de feta tvillingpojkarna Tweedledee och Tweedledum, en flygande katt som ibland löser upp sig själv till en molnslöja, den galne hattmakaren och mycket annat. I Underlandet ska Alice, enligt sägnen, döda draken Jabberwacky med det magiska Vorpalsvärdet för att den mordiska Röda drottningen ska kunna störtas. Det är magiskt, drömskt vackert och fullkomligt galet när Burton tar sig an Lewis Carrolls gamla saga från 1865. Kostymer och smink, inte minst på Johnny Depp och Helena Bonham Carter är fullständigt lysande. Filmen är också så detaljrik att man måste se den fler gånger för att kunna ta in allt.
Augustilunch i Rom (Folkets Bio/Pan Vision)
Med: Gianni Di Gregorio, Valeria De Franciscis, Marina Cacciotti
Regi: Gianni Di Gregorio
Det är en varm dag i Rom mitten av augusti och Gianni tar som vanligt hand om sin åldriga mor. På grund av att han så pliktskyldigt och omtänksamt sköter henne hela dagarna kan han inte arbeta och ligger därför efter med hyran. Hyresvärden drar av lite på skulderna om Gianni även tar hand om hans gamla mamma, som överraskning ingår även hyresvärdens senila syster. Som om inte det är nog så tvingas Gianni dessutom inhysa husläkarens mamma, som har strikta matrestriktioner vilka hon däremot struntar fullkomligt i. Totalt fyra nyckfulla gamla damer som kräver matlagning, uppassning och sällskap. Gianni lagar glatt mat åt dem, dricker vin och röker, allt ackompanjerat till tango. Huvudrollen spelas av Gianni Di Gregorio, som också gör regidebut med denna mångfalt prisbelönta film. Tempot är lågt men värmen stor och till slut sitter man där med ett stort leende på läpparna. En liten pärla med smak av både sommar, vin och god mat.
Bröllopsfotografen (Sandrew Metronome)
Med: Björn Starrin, Tuba Novotny, Kjell Bergqvist, Johannes Brost
Regi: Ulf Malmros
29-årige Robin jobbar på bruket i värmländska Molkom, han bor fortfarande hemma hos föräldrarna med egen ingång och drömmer om att kunna försörja sig som fotograf. När beskedet kommer att bruket, där pappa är förman, ska läggas ned bestämmer sig Robin för att starta eget som bröllopsfotograf. Inget som uppmuntras av pappa. Men han får ett första jobb att fota ett snobbigt bröllop på Djursholm, för att betala av en skuld. Trots att han är en katt bland hermelinerna lyckas Robin etablera kontakt med den rika societeten och dessutom få ihop det med pampens dotter Astrid. Ulf Malmros fick en Guldbagge för bästa manus och Kjell Bergqvist en för birollen som den bittre, misslyckade komikern och skådisen Jonny Björk. Det är sannerligen ett något märkligt persongalleri i både Robins och Astrids familjer men trots att filmen är något ojämn har Malmros lyckats med något så ovanligt som en svensk komedi som samtidigt är bra.
Coco & Igor (Pan Vision)
Med: Mads Mikkelsen, Anna Mouglalis, Elena Morozova
Regi: Jan Kounen
Paris 1913 och den ryske kompositören Igor Stravinskij har premiär för sin balett Våroffer. Det blev något som den franska societeten aldrig tidigare hade sett maken till och den suggestiva baletten och den dramatiska musiken föll inte publiken i smaken. Publiken hamnade i uppror men en av åskådarna gillade vad hon såg modeikonen Coco Chanel. Sju år senare möts de två, strax efter att Chanels älskare Boy Capel omkommit i en bilolycka. Coco vill hjälpa Stravinskij, som hade det svårt ekonomiskt, och låter honom flytta in i hennes stora herrgård på landet. Stravinskij har med sig sin sjuka hustru och deras fyra barn, men snart har Coco Chanel snärjt Igor och de inleder en het romans. Fotot och ljussättningen är enormt snyggt och Mads Mikkelsen gör med minimalistiskt skådespeleri ett starkt porträtt av den strame kompositören. Mouglalis är också bra men allra bäst är Elena Morozova som hans lungsjuka och bedragna hustru.
District 9 (SF)
Regi: Neill Blomkamp
Med: Sharlto Copley, Jason Cope, William Allen Young
Utomjordingarna har kommit, ett jättelikt rymdskepp hänger ovanför Johannesburg men när inget hänt efter tre månader beslutar man sig för att ta sig in i skeppet. Den utmattade och apatiska besättningen tas omhand och förs till ett läger som snabbt förvandlas till slum. De räkliknande rymdvarelserna tycks inte veta hur de ska ta hand om varandra och de hamnar i händerna på nigerianska gangstrar. Efter 20 år i lägret beslutas att de 1,8 miljoner räkorna ska evakueras till ett annat läger, ansvaret ges till den lite töntige Wilkus van der Merwe. Men han smittas av en vätska och börjar snart förvandlas till räka, och plötsligt jagas han som jordens mest värdefulla affärstillgång. Regissören Neill Blomkamp, själv uppvuxen i Johannesburg, har skapat en scifi med ett visst djup här går att dra paralleller med Sydafrikas apartheid, med nazismens koncentrationsläger eller med dagens Israel/Palestina-konflikt. Dokumentärkänslan och snygga effekter ger ett extra plus.
En enda man (SF)
Med: Colin Firth, Julianne Moore, Nicholas Hoult
Regi: Tom Ford
Universitetsprofessorn George Falconer, en engelsman som bosatt sig i Los Angeles, blir plötsligt ensam när hans pojkvän sedan 16 år omkommer i en bilolycka. Det är tidigt 60-tal och han är på grund av sin sexuella läggning inte välkommen på begravningen. Nu försöker han bara genomlida vardagen och han ser ingen framtid. Men just den här dagen har han bestämt sig för att ändra på det och vi förstår snart att han planerar att ta sitt eget liv. Med inklippta minnesbilder följer vi hans sista dag då tre olika personer försöker få honom i säng: en av hans manliga elever, en homosexuell spanjor och hans gamla ungdomsromans Charlotte, som själv flyr sin ensamhet med hjälp av gin. Fotot, klippningen och ljudsättningen är strålande. Och greppet att ändra färgnyanserna i takt med huvudpersonens sinnesstämning är elegant. Dessutom gör Colin Firth en fullständigt lysande rollprestation, vilken han också Oscarsnominerades för. En lågmäld, tragisk och mycket bra kärlekshistoria.
En italiensk familj på g