Vi har helt enkelt inte tid att lära känna varenda mänska personligen men varför ska vi göra det när vi kan räkna ut hur de är ändå? Vi behöver bara ställa tre snabba frågor:
Hur var din barndom? Vad gör dig lycklig? Vad har du för drömmar?
Nä. Skojade bara. Sådant som verkligen säger något om en person är ju skitjobbigt att ta reda på och kräver riktiga samtal just den sortens tidsslöseri vi till varje pris vill undvika. Vår bedömning grundas i stället på dessa tre:
Hur ser du ut, var kommer du ifrån och vad gör du?
Det ger oss snabba svar som snygg, ful, svart, vit, ung, uråldrig, välklädd, avklädd, direktör, arbetslös, stockholmare och/eller kines. Sedan, för att informationen ska ge något, måste vi också bestämma vad varje svar säger om alla människor som det passar in på. Som stockholmare är du säkert dryg, som ung är du säkert arbetslös, som arbetslös så är du säkert lat och om du är lat och dryg hejar du säkert på Timrå IK.
Om vi bara klumpar ihop tillräckligt mycket folk kommer vi alltid få med några som passar in perfekt på stämpeln vi ger dem men vi får också alltid med många som inte gör det. Följden blir stora, spretande grupper av individer där alla får stå till svars för hur enskilda beter sig.
Vi är snabba att döma ut politiker som grupp, men glömmer att vi då inte bara totalsågar Berlusconi och Jan O Karlsson utan också Mandela och Hammarskjöld. När samma förakt riktas mot media klumpar vi ihop Expressen och Se & Hör med Claes Elfsberg och Quick-författaren Hannes Råstam. Än mer okontrollerat stänker våra spottloskor när myndigheter beter sig svinigt, för av bara farten sjunker allmänhetens förtroende också för riksdag, regering, landsting och kommun. Allt detta klumpas nämligen samman till en enda diffus överhet.
De enda grupper som vi har vett att inte utsätta för krystade stämplar är de vi själva tycker oss ingå i. Därför inbillar sig ingen att man kan klumpa ihop Sveriges nio miljoner barn, vuxna och gamla och säga så här beter de sig. Vi vet att vi svenskar, som utgör 1,5 promille av jordens befolkning, kan vara extremt olika sinsemellan och att Linda Rosing skiljer sig mycket från Tomas Tranströmer.
Ändå lyckas vi tänka oss att de 99,85 procent av mänskligheten som invandrarna representerar skulle kunna klumpas ihop till en särskild invandrar-grupp.
Det närmaste vi kommer att specificera urvalet är att bara klumpa ihop de 5,6 miljarder individer som bor i Afrika, Asien, Mellanöstern, Sydamerika eller Östeuropa.
När Hagamannen åkte dit var det ingen som blev misstänksam mot mig, trots att vi båda är vita män från samma landsdel i samma fjuttland men när en indisk invandrare begår brott i Sverige blir vi mer misstänksamma mot asiater, araber, sydamerikaner och afrikaner. Folk från fyra världsdelar klumpas ihop, och deras gemensamma nämnare är inte var de kommer ifrån utan var de hamnat.
Jag påstår inte att fördomar alltid saknar grund men även om det skulle bevisas att rötägg är dubbelt så vanliga bland politiker, invandrare och timråiter så är det inget de grupperna ska få lida för. Det är alltid mindre illa att fria en skyldig än att oskyldiga straffas.
Så snälla, var inte en klumpare.
Mänskligheten förtjänar bättre.
