Rasism kan i all enkelhet beskrivas som ovanan att bemöta människor olika, beroende på vilket ursprung de har och jag känner ingen som aldrig har gjort sig skyldig till det.
Vi antar saker om folk utifrån deras yttre, och vi blir mer förvånade när en svart tonårsgrabb älskar Karin Boyes dikter än när en vit Östermalmstant gör det. Vi drar slutsatser om hur bra svenska folk pratar utifrån deras hudfärg och väntar oss inte att kvinnan i burka ska visa sig var litteraturprofessor.
När jag som tonåring på stadsvandring behövde fråga om vägen vände jag mig inte till den svarte killen, trots att han fanns närmast tillhands, utan till den blekvite karl som såg mest infödd ut.
Det är egentligen inget att skämmas för. Det är begripligt, det är förståeligt och det är rasism. I så liten skala är den ganska harmlös, och så länge vi är på vakt mot hjärnans rasistiska bakgrundsbrus håller vi det i schack. Då kan det aldrig växa ut till något värre än just bakgrundsbrus. Allt som krävs är att vi är medvetna om vår inre rasist men det vill vi absolut inte vara.
För när vi hör ordet rasism är det aldrig oss själva vi ser.
I stället ser vi en mordisk skinnskalle, en lägervakt i nazismens Auschwitz eller en hjärtlös slavägare på 1800-talet.
Och givetvis är det bilder som får oss att rygga tillbaka.
Ordet rasism har blivit så värdeladdat att det i princip är obrukbart. Det täcker in ett vidsträckt spektrum av beteendemönster, men förknippas på många håll bara med sina allra mest vedervärdiga ytterligheter. Varje gång någon i en debatt hojtar det är rasism! borde nästa steg bli att mänskan får kryssa i exakt vilken grad av rasism vi snackar om.
Är det
Rasism 1A, som i att bli lite blygare för en invandrare än en ur-svenne, eller
Rasism 1B, som i att inte se skillnad på Samuel L. Jackson och Laurence Fishburne, eller
Rasism 2B, som i att råka fnissa åt rasstereotypa skämt på fikarasten, eller
Rasism 2C, som i att säga neger, eller
Rasism 3A, som i att diskriminera personer med utländskt efternamn, eller
Rasism 4B, som i att försöka döda folk på grund av deras hudfärg, eller
Rasism 5C, som i driva ett förintelseläger, eller
Rasism 5D, som i att sjösätta själva Förintelsen?
Nä, det där kommer nog inte heller att funka.
Hellre än att försöka definiera exakt hur mycket rasist varje person är, och stämpla varandra därefter, kanske vi skulle erkänna att ingen är felfri och utgå därifrån.
Så länge ämnet förblir tabubelagt är det tyvärr få av oss som törs se sitt rasistiska bakgrundsbrus i vitögat.
Jag önskar innerligt att fler skulle våga.
