Det närmar sig valdagen. Den 13 september ska örnsköldsviksborna återigen göra det där som politikerna väntat på, laddat för och pratat om i månader; lägga en liten lapp i en låda och hoppas att kommunen tar en vettig riktning.
Men vad vill egentligen folket som bor här?
Vill de ha fler bostäder, bättre vägar, ny småbåtshamn och en skola som håller ihop från förskoleklass till studenten? Vill de kunna få vård och omsorg utan att behöva boka om livet efter kommunens öppettider? Eller är det rent av ännu en ny rondell som står högst på önskelistan?
Tommy och Boa från 7an tog sig ut på torget. Med block, penna och ett och annat försiktigt leende försökte vi fånga det som inte alltid syns i partiernas valprogram:
Vad ö-viksbon på gatan faktiskt tycker.
För det är ju där, mellan en kaffe och ett ärende, som kommunens framtid i någon mening finns. Hos barnfamiljen som funderar på om de ska stanna kvar. Hos pensionären som vill känna sig trygg även när benen inte bär. Hos företagaren som vill anställa men har förtvivlat svårt att hitta folk. Hos ungdomarna som undrar om framtiden finns här eller någon annanstans längs E4:an.
Örnsköldsvik har onekligen mycket att bygga vidare på. Här finns havet, skogen, föreningslivet och ett näringsliv i olika storlekar som på många håll har muskler nog att mäta sig med betydligt större kommuner. Här finns också en attraktiv livsmiljö; från skärgårdens klippor till skidspåren och landsbygden runt om. Möjligheterna är många.
Men under den vackra ytan finns också moln på himlen. Befolkningen behöver växa.
Kompetens måste hittas och lockas hit. Kommunens ekonomi ska räcka till allt från äldreomsorg och skola till vägar, vatten och kultur. Och samtidigt ska Örnsköldsvik vara en kommun där människor både vill bo, leva i och stanna kvar.
Det är lätt att önska sig allt. Svårare att betala för det.
Så vad är viktigast? Vad får ö-viksbon att höja på ögonbrynen, nicka instämmande eller sucka djupt? Vad fungerar bra och vad fungerar mindre bra? Vilka frågor avgör hur man röstar den 13 september?
Det tänkte vi ta reda på.
Vi gick till Stora torget där inga partiprogram fanns, inga presskonferenser och inte alltför många inövade politikersvar. Bara människor.
Och deras Örnsköldsvik. l