När 77-åriga Margita Gustafsson gick i pension fanns plötsligt mer tid till att vara utomhus och dröja sig kvar i stunden.
– Jag upptäckte att jag kunde stanna upp, backa och känna ”vad fint det är”. Trädet, den mossiga stenen eller spegelblankt vatten som jag älskar. Det ger mig en känsla av lugn. Och jag tycker om snön. Den är dämpande, som att allt det fula göms undan, säger Margita som i över ett decennium flitigt fotat omgivningen med sin mobilkamera.
Allra oftast fastnar Örnsköldsvikstrakten på bild. De lokala motiven har många gånger synts som läsarbilder i SVT:s och TV4:s vädersändningar. Hon lägger också återkommande upp sina alster på sociala medier, inte minst den offentliga facebookgruppen ”Smultronställen i Ö-vik med omnejd”, vilket gett muntra tillrop från både när och fjärran.
– Jag blir glad av att höra ”det där har jag inte sett förut” och det har hänt att ö-viksbor som flyttat utomlands skrivit ”åh, jag måste hem igen”. Då kan jag svara ”du är välkommen, kom så fort som möjligt”, säger Margita och ler.
Margita växte upp i centrala stan och trivs med sitt nuvarande samboliv på Strandgatan. Tidiga morgnar tar hon sig ofta i väg för att fota. Inre hamnen och Hörnsjön är två favoritplatser.
– Vi har en spretig arkitektur i Ö-vik men det har sin charm. En del klagar på Elite hotel men den är neutral och på kvällarna lyser den upp så fint i olika färger. Jag tycker att den passar in. Jag har en bild av hotellet och kranarna som jag funderar på att trycka upp som fotoaffisch.
Du fotar och pratar väldigt gott om Ö-vik – du är nästan som en reklampelare för kommunen?
– Ibland känner jag mig nästan som det. Folk frågar ”har inte kommunen hört av sig till dig än”, säger Margita och skrattar till.
En ambassadör räds dock inte för att vara kritisk.
– Ö-vik är för dålig på att sälja in sig till turister. Ta bara att det inte finns en skylt från stadscampingen till liften på Varvsberget. Det skulle inte kosta mycket. Eller att ha en fikavagn längst upp. Fast inte med mazariner i plastförpackning, det ska vara äkta. Jag ställer gärna upp och bakar bullar att skicka upp dit, inga problem.
Fotograferandet har blivit en stor del av Margitas liv. Ett sätt att uppleva vardagen och se Örnsköldsvik med nya ögon. Det har hon inga planer på att sluta med.
– Jag önskar att jag hade börjat för 50 år sedan, det hade varit en dröm. Men får jag leva ett liv till – då vill jag bli fotograf!