Jag vill, utan att säga ”grattis”, lyfta två kategorier svenska tjejer som är viktiga förebilder med sitt hårda arbete för att nå framgång inom sina områden. Jag börjar med att rikta ljuset mot kvinnorna som just nu fyller en stor del av mina spellistor och hörs i mina högtalare. Tjejer som tar plats, går sin egen väg, tror på sig själva och inspirerar. Agnes, Robyn, Zara Larsson, Linnéa Henriksson och Moonica Mac – tjejer som får mig att dansa, sjunga med, lyssna på texter, känna känslor, känna mig stolt över att vara kvinna.
Med svensk musik på hög volym flyttar jag nu strålkastaren i sidled, mot idrottsvärlden. Vi har lagt ett historiskt OS bakom oss, sett ur ett svenskt perspektiv. Av 18 svenska medaljer stod damerna bakom 15,5 vilket motsvarar 86 procent. Jag är imponerad av herrarna som kämpade till sig medaljer men den här gången var det tjejerna som golvade mig.
Ett inslag på Sveriges radio redovisar statistik från 1970-80-tal som visar att herrarna på den tiden stod för 100 procent av medaljerna. Forskaren Håkan Larsson förklarar i inslaget varför svenska idrottsdamer når stora framgångar i dag. Han nämner en jämställdhetspolicy som drevs igenom 1989 och han pekar på vikten av förebilder.
Inom musikbranschen har organisationen Keychange i snart tio år medvetet jobbat för mer jämställdhet men konstaterar i sin senaste rapport att förändringen går långsamt i ledande och beslutande positioner. Förändring måste få ta tid. Jag tar en titt på Jämställdhetsmyndighetens historielinje och ser att Sverige fick sin första jämställdhetslag 1979. Sedan passerade åtta år innan riksdagen, 1987, beslutade om ett femårigt nationellt handlingsprogram för jämställdhet. De fem åren svepte förbi och ytterligare 14 passerade innan man 2006 tog beslut om ett nytt övergripande mål för jämställdhetspolitiken. 2018 blev vi med jämställdhetsmyndighet i Sverige och samma år kom samtyckeslagen. Mycket har hänt men 40 år har passerat sedan 1979, jösses vilken tid det tar!
Jag förstår frustrationen hos tjejerna jag intervjuar på sidan 8-9 i veckans Tidningen 7. Tillsammans med andra engagerade, från mer än 20 olika organisationer, står de bakom uppmärksammandet av internationella kvinnodagen i Örnsköldsvik på söndag. Innan jag sätter punkt riktar jag om strålkastaren igen – allt ljus på det gänget!