Enligt statistiken är medelåldern för svenska män cirka 42 år. Den säger också att medelåldern för svenska skogsägare, skillnader mellan länen inräknade, är 60-63 år.
Trots att han officiellt passerat medelåldern får alltså 44-årige skogsägaren Mattias Nordin fortfarande räknas som ung när det gäller den senare kategorin. Blott 31 år gammal tog han över släktgården i Hämra, Sidensjö, där fyra generationer innan honom drivit såväl mjölkgård som skogsvård.
För Mattias var generationsskiftet, efter att hans tre bröder lösts ut, en självklarhet.
– Som bondpojke fick man alltid hjälpa till hemma, jag är uppväxt på en traktor. Det var så klart inte lika roligt när man hellre ville bada en varm sommardag, men jag är typen som tycker om att arbeta så det var ingen tvekan. Jag ville verkligen ta över.
Skogen som kommer med fastigheten omfattar 160 hektar och på gården står två ladugårdar, en verkstad och uthus som alla behöver skötas. Även om skogen är för liten att leva på menar Mattias att den är en viktig del av helheten. Mer än bara virke.
– Om man tar över en gård av det här slaget tycker jag att man också ska ta över skogen. Det är en livsstil, ett arv som förvaltas, säger Mattias som tidigt fick lära sig om skogsvård av både sin far och farfar.
Precis som då är dagens arbete på gården något av ett gemensamt familjeprojekt; Mattias och hans fru Sofia – som även hon växt upp med skogsägare till föräldrar – involverar gärna deras tre söner i sysslorna. I somras hjälpte samtliga till att sätta plant. Annars är det Mattias som brinner absolut mest för uppdraget.
– Ja, drömmen vore att ha mer fritid att vara ute i skogen. Inte lika mycket för ekonomins skull som för att det är trivsamt och roligt. Att gå med en röjsåg, titta på stammarna som blir kvar, röja ett tag till och sedan titta bakåt och tänka; ”Det här blir fint”; det är ett skapande och väldigt stimulerande. Man jobbar och sliter och får se ett resultat.
– När vi är ute med familjen och exempelvis plockar bär säger du ofta; ”Här satte jag plant när jag var liten och titta vad fina träden är nu, så här kommer era träd också att se ut en gång i tiden”, säger Sofia och ler mot Mattias.
Han ler tillbaka.
– Jag har ju varit med sedan farfar ägde skogen och minns var hyggena låg. I dag ser man att nu står det skog där. Det har varit intressant att följa alla dessa år, till skillnad mot den som köpt skog på senare tid. Det är en fördel.
Familjen har också ett eget sågverk. Virke används just nu till att bygga en sommarstuga.
– Det är roligt att kunna förädla skogen själv. Vi högg 50 träd till stugan och räknade ut att virkesvärdet hade legat på nästan
200 000 kronor om vi köpt brädorna. Det är så klart väldigt många timmars arbete, men det är värt det.
Förutom röj- och motorsågar består maskinparken annars av en traktor och skotare för att transportera virke. Paret Nordin följer som brukligt den så kallade skogsbruksplanen; ett planeringsverktyg för att göra rätt åtgärder vid rätt tidpunkt, upprättad av skogsägarföreningen Nätraälven Skog i vilken de är medlemmar. Gallring och avverkning lejs bort, men hösten är exempelvis en tid att röja för egen maskin. Med tre barn, fritidsaktiviteter och vardagsliv är det dock inte alltid lätt att hinna med. Mycket av arbetet sker stötvis, ibland helger och kvällar med pannlampa.
– Tittar man tillbaka; mina föräldrar bodde ju på gården, de var hemma jämt. Så det är ju lite skillnad. Jag skulle vilja göra mer, men det går inte. Tiden är en utmaning.
Klart är att hela familjen Nordin stortrivs på sin gård. Planer finns att köpa mer skog. Viktigast är dock att gården hålls levande och att arvet förs vidare.
– Jag vill bo kvar så länge som möjligt. Men om någon av barnen skulle visa intresse, då får man kliva tillbaka. Och det är ju lite av en förhoppning.
– Fast vi skulle inte kunna bo i lägenhet i stan, säger Sofia. Mattias skulle klättra på väggarna.
– Ja, då skulle jag nog börja fara och smyga med en röjsåg någonstans, säger Mattias.