Vi får en pratstund med Therese Larsson under en av hennes raster på jobbet. I dag bor hon i Örebro och hon minns mycket väl tiden då hon siktade högt inom sin idrott med EM som ett delmål på vägen framåt.
– Mitt största mål var att komma med i OS men det är väldigt svårt att slå sig fram internationellt i bedömningssporter, säger Therese.
Något OS blev det aldrig men när Therese avslutade sin elitkarriär var hon Sveriges mesta RG-mästarinna med över 30 SM-guld och hon tog hem titeln svensk mästare hela åtta år i rad. En svårslagen bragd som hon tror står sig än i dag.
– När jag ser tillbaka nu är jag väldigt stolt över det jag presterade men det var inte känslan jag hade när jag slutade. Jag mådde inte bra sista halvåret, varken psykiskt eller fysiskt. I dag kan jag se att jag gjorde det bästa med de förutsättningar jag hade.
En av anledningarna att Therese slutade med sin idrott var en ryggskada men även den ekonomiska biten spelade in.
– I dag kan man nog hitta sätt att tjäna pengar om man ligger i toppen som jag gjorde, genom sociala medier till exempel men det fanns inga ekonomiska förutsättningar för mig, min pappa fick betala allt.
Det hårda slitet för att tillhöra yttersta eliten har Therese lagt bakom sig, hon jobbar som fritidspedagog och lever familjeliv med två barn, 1,5 och 4 år gamla.
– Småbarnsåren är ett annat slags slit med sömnlösa nätter och trots. Min dotter älskar gymnastik och är med i en grupp på söndagar. Där är jag med som hjälptränare men hon ska självklart få testa alla sporter hon vill.
En liten längtan till eliten finns kvar. Som utbildad massör och akupunktör har Therese en idé
att en dag kanske kunna bli fysioterapeut i ett landslag i någon sport. På frågan om vad hon vill skicka med till unga tjejer som satsar på rytmisk gymnastik idag svarar hon utan att tveka.
– Det kommer att krävas blod, svett och tårar med perioder då du vill ge upp och tycker att allt är tråkigt. Då är det viktigt att glädjas åt minsta lilla framgång och ha små delmål längs vägen så du får känna att du lyckas. Ge inte upp men lyssna på din kropp och låt aldrig någon trycka ner dig och få dig att tro att du är värdelös. Stå alltid upp för dig själv.
Therese gav inte upp. Hon satsade ytterligare sex år efter att vi mötte henne 2005 och när hon ser tillbaka tycker hon att hon valde att sluta i rätt tid.
– Trots att det var tufft har det gett mig mycket. Jag fick bli vuxen tidigt och i dag vet jag vad som är rätt och fel. Det gav mig skinn på näsan. I dag är jag stark i mig själv.