KROPP & SJÄL

Det handlar om livet

Föreningen Hope att leva vidare har nyligen etablerat sig i Örnsköldsvik för att erbjuda samtal och stöd till suicidanhöriga. Regeringens nya nationella strategi för psykisk hälsa och suicidprevention välkomnas av grundaren Raija Zidén.

I början av året gav regeringen Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten uppdraget att ta fram en handlingsplan för en ny nationell strategi, med målet att förbättra den psykiska hälsan hos hela den svenska befolkningen och att färre liv förloras i suicid. Strategin har getts namnet ”Det handlar om livet” och planen beräknas vara färdig 19 december. För att nå målet fastslås att krafttag och engagemang krävs av hela samhället.

I höstas etablerade sig Hope att leva vidare i Örnsköldsvik. Den ideella föreningen, med förgreningar från Burträsk i norr till Ystad i söder, stödjer anhöriga till den som tagit sitt liv. Föreningen huserar i Medborgarskolans lokaler på Viktoriaesplanaden 8 B. Där jobbar bland annat Raija Zidén, en av föreningens fyra grundare som utgår från Stockholm tills dess att lokala företrädare rekryterats, som så kallad lots.

– Att strategin handlar om prevention tycker vi är bra, säger Raija. Att jobba med efterlevandestöd är en form av suicidprevention eftersom risken att en efterlevande tar sitt liv är hög – men det pratar man vanligen inte om.

Ett av föreningens mål är att minska stigmat kring suicid, både hos efterlevande och samhället i stort.

– Det är väldigt olika beroende på var du bor i landet. Jag har haft utbildningar för begravningsbyråer i norr som inte hämtar en avliden i hemmet innan mörkrets inbrott, för att grannarna inte ska se. Lägg till ett självmord så blir man "de där" som det tisslas om bakom ryggen. Riktigt så illa är det inte överallt men det finns en tendens att ju längre upp i landet vi kommer desto mindre pratar vi om det. Man biter ihop.

Primärt ligger föreningens fokus på att välkomna efterlevande till samtal och stöd.

– En stor del av att komma vidare är att få berätta, prata och se att andra tagit sig vidare med hjälp av olika verktyg. Alla våra lotsar är själva efterlevande och vi vågar vara bekväma i det obekväma. Vi kommer inte med falska förhoppningar som att saker blir bättre efter att den första födelsedagen är över. Livet blir aldrig detsamma igen. Den där stolen kommer alltid att stå tom. Man måste förhålla sig till en ny verklighet.

En verklighet Raija kallar för efterlivet.

– Målet är att hitta ett efterliv, i sin egen takt. Att hitta det som är värdefullt för en själv, vad det än må vara. Att tillåtas vara i den fas man är i för stunden underlättar. Hos oss kan vi sitta tysta tillsammans. Många säger "våga fråga" – vi säger snarare "våga lyssna på svaret"; att som utomstående ta emot svaret utan att tro att du måste lösa ett problem. Sitt där som en medmänniska.

Planen är att samtalsträffar ska hållas en gång i månaden. Tider och datum uppdateras på hemsidan. Hittills har föreningen haft tre så kallade kaffekvällar där efterlevande och de som möter efterlevande har fikat, samtalat och fått mer information om Hope att leva vidare. Nästa kväll är bestämd till tisdag 11 februari klockan 18.00-19.30.

– Däremellan har vi spontana walk and talk-träffar då vi babblar om allt och inget, säger Raija Zidén. Men ofta handlar det om efterlivet. Vi kan bowla utan att behöva prata. En del behöver skriva av sig, andra berätta medan vissa bara inte vill känna sig ensamma. Vi känner alltid en gemenskap.

Publicerat