Robin Hörnkvist, den nyligt fyllda 29-årige arrangören från Örnsköldsvik, överraskade de flesta när han avslöjade sin medverkan i årets "Idol". Av tusentals sökande röstades han i direktsändning, efter att ha framfört Journeys ”Separate Ways”, slutligen bort som den fjortonde kvarvarande deltagaren.
Efter att ha pustat ut hemma i Örnsköldsvik en tid minns nu Robin tillbaka på sin Idol-resa. En resa som handlade mer om att hitta och trivas med ett nytt jag än att vinna en tävling.
– Det häftiga var det som hände bakom kamerorna, säger Robin. Mötet med de professionella; alla sångcoacher, stylister och de som hjälpte mig med hur jag skulle röra mig på scenen. Ibland behövs det någon som pushar för att hitta kärnan i vem man faktiskt är. Och plötsligt märker man – det här trivs jag i.
När Robin först klev in i tv-rutan möttes hans bruna polotröja av frän kritik. Med slingor i håret, nytaget hål i örat, flertalet ringar på fingrarna och skinnjacka är looken i dag en helt annan.
Hur känns det?
– Jättebra. Elin, min sambo, sa något så fint. Hon var orolig att jag skulle tappa mig själv där nere, att de skulle förändra mig till någon hon inte blev tillsammans med. Men hon hann aldrig känna så. I stället sa hon att jag öppnat en dörr hos mig själv jag länge hållit stängd. Att jag fått utlopp för saker och att det syns att jag trivs mycket mer.
Är det så?
– Ja, och det är väl det som betyder absolut mest, att den person man bott under samma tak med i tio år säger "det här är ännu mer du, nu har du hittat dig själv". Då får juryn säga vad de vill. Jag har hittat mig själv och är stolt och nöjd i det här. Jag känner mig tryggare, fastare på jorden och förväntansfull inför allt som kommer.
Om vi stannar kvar i "Idol" en stund – vad förvånades du över bakom kulisserna?
– Att det inte var så hektiskt. Någon sa att ”tv står för tålmodigt väntande” – jäklar, vad vi väntade hela tiden. Det var också udda att andra styrde mitt schema, vad jag skulle göra. Men jag fann mig ganska fort. Det blev ganska skönt att bara kunna släppa grejer.
Har du fått något skivkontrakt än?
– Nej, men det finns olika vägar att ta. Folklig är ett ord som applicerats på mig jättemånga gånger, det spelar ingen roll hur mycket jag tuffar till mig. När jag chattade med tittarna på TV4 tyckte exempelvis någon att jag passade på Bingolotto, en annan som julvärd ...
Vad tycker du om det?
– Kanske siktar jag på uppesittarkvällen 2025 (skratt). Nä, men jag har fått smak för tv-grejen, jag skulle nog inte säga nej om TV4 knackade på dörren. De tyckte att jag var rolig att ha med i tv och lätt att intervjua. Att jag inte var så svår på saker.
Du var äldst bland deltagarna, blev du någon form av mentor?
– Ja, det var flera som sa ”det är så skönt att känna att man har en bonusfarsa”. Jag åkte lite på det där; Per Lernström sa att jag var den trygga punkten som hade koll på grejer. Det tyngde mig inte och vi kom väldigt nära varandra, alla deltagare. Man bor ju tillsammans på hotellet och hänger, sena kvällar. Vi hade jätte- roligt och chattar fortfarande varje dag via en app.
Vem tror du vinner?
– Alltså, det är så svårt. Det har blivit tydligt att de som hänger löst har fallenhet för lite äldre musik, det är väldigt tufft att slåss mot en mainstream-publik. Så jag försöker påminna hela gruppen om att ingen är dålig, det handlar mycket om genren. Nu är exempelvis country-popen jättestor.
Skulle du ha velat göra något annorlunda?
– Nej, jag tycker inte det. Alltså, ska man åka ut är det jäkligt roligt att åka ut på en Journey-låt. Men jag hade önskat hänga kvar en lördag till och få sjunga på svenska. Kanske ”Stad i ljus” och säkert få skit av juryn – bara för att kunna säga att ”jag var den som sjöng ’Stad i ljus’ i live-tv”.
För framtiden har Robin både planer och drömmar. 10 december väntar en julshow i Örnsköldsviks kyrka – Robins första, egna julkonsert. Kollegan Per-Åke Stockberg får då axla rollen som pianist.
– Det är första gången det bara är jag på affischen. Nu är det bara min show, med skjortor som glittrar och smycken som blingar. Jag kommer röra mig mycket mer på scenen; att jag nästan helt har släppt pianot är en jättestor grej. Det är nu jag har chansen att värdera mig själv som artist, var och hur jag ska fortsätta synas.
För drömmen att bli en egen artist lever vidare.
– Jag kommer inte sluta att arrangera, Äldregalan till våren blir av som planerat, det är ju ändå mitt flaggskepp. Men det skulle vara jättekul att skriva egen musik. Eller göra en hyllningskonsert till Elton John och Billy Joel, dra ihop ett band och åka på folkparksturné. För så är jag; medan vissa vill fylla en arena och spela egna låtar är jag glad att köra covers på Hamburgerbörs en hel höst.
Robin tystnar en stund innan han fortsätter:
– Fast helt ärligt skulle något annat vara ännu roligare: Att släppa en jul-EP med covers. Jag älskar julen! Tänk att få göra en duett på Elton Johns "Calling it Christmas" tillsammans med Annika Wickihalder, två från Ö-vik som båda varit med i "Idol".
Inom kort väntar dock ett äventyr av helt annan sort.
– Det senaste året har varit jättestort med allt ifrån besöksnäringspriset på Företagarkvällen till att Äldregalan firar tio år och TV4-grejen. Men om jag tycker att jag hittills levt det bästa livet jag kunnat tänka mig har jag det bästa framför mig. Jag har velat bli pappa länge och i februari får jag och Elin en son, säger Robin Hörnkvist och ler stort medan han konstaterar:
– Det som varit går inte ens att jämföra med det som kommer.