Kebnekajse bildades 1971 som en kvartett och var inledningsvis inne på hårdrock. Men när gitarristen Kenny Håkansson träffade riksspelmannen Björn Ståbi blev han nyfiken på de gamla spelmanstraditionerna och ville börja utforska de traditionella svenska melodierna. När deras tunga version av Horgalåten drog fram på oräkneliga musikfester gick ringdansen runt så att
hippiehåren fladdrade och knätofsarna rök.
– Numera spelar vi inte mycket alls, vi spelade på Krökbacken Festival i augusti och hade två spelningar i december på Fasching som gick över förväntan, det var fullsatt, berättar 78-årige Kenny Håkansson, som nu tar Kebnekajse på en liten turné med åtta spelningar i Sverige och Finland.
Ett av Kebnekajses kännetecken var dubbla basister, men en av dem, Thomas Netzler, gick tragiskt nog bort i oktober.
– Vi tar inte in någon ny basist. Dessutom är vår trummis Pelle Ekman konvalescent så han ersätts av Frank Sanderson, berättar Kenny, som då och då släpper solomaterial, även om det var tio år sedan senaste albumet med titeln ”Brinner”.
– Jag har alltid tanken att göra något nytt, men det är svårt få arslet ur vagnen. Just nu jobbar jag med poeten Bengt O Björklund som satt flera år i turkiskt fängelse och skrev boken ”Jag missade Woodstock”.
I september ska vi vara med på en poesifestival i Dublin, det blir kul.
Kebnekajse skulle ha spelat i både Örnsköldsvik och Sollefteå men dessa konserter har nu ställts in.