Hon studerar ekonomi och juridik på Höga Kusten teoretiska gymnasium, är 17 år och bor i Sund. Det i sin allra första lägenhet sedan 1,5 år.
– Jag sökte först centralt men det var dyrare. Här är det nära till buss, det tar inte lång tid till skolan, säger Siirín Ludén, som om hon hade bott kvar i föräldrahemmet i Mjällom först hade behövt skjutsas en kvart till hållplatsen för en vidare bussresa på ytterligare en timme – dagligen, tur och retur.
Med lägenheten frigörs tid till annat.
– Jag trodde att allt skulle vara så mycket svårare och undrade om jag skulle känna mig ensam, om jag skulle ha en hobby eller bara vara isolerad i lägenheten. Och allt ansvar, att hålla koll på busstider, städa, handla och laga mat själv, säger hon och fortsätter:
– Men det har gått bra, även om det var nervöst i början och pirrigt att börja gymnasiet där jag inte kände någon. Men det är en jättetrevlig skola. Jag började också med jujutsu två gånger i veckan och spelar piano på Kulturskolans onsdagsverksamhet. Snart ska jag ta tag i matlagningen. Det blev mycket nudlar första året – nu har jag köpt en riskokare.
Ettan med kokvrå har hon inrett med en läsfåtölj, säng, två större byråer, sitt piano och ett kombinerat studie- och matbord placerat med utsikt mot fönstret och balkongen. Den tänkta plugghörnan till skrivbord står just nu utan funktion. Att handla för framtiden och exempelvis inte skaffa den minsta av byråer bara för att klädesplaggen är få för stunden, är ett tips hon vill skicka med. Ett annat är att låna möbler från släkt och vänner som kan återfå sin forna plats när flyttlasset går vidare.
– Det positiva med egen lägenhet, om man är mogen nog, är att det är ett smakprov av vuxenlivet. Att lära sig bli självständig och ta eget ansvar. Plus att man inte har några föräldrar som gnäller på en, säger Siirín skämtsamt.
I dag pluggar hon för körkortet och tänker sig fortsatta studier på juristlinjen i Umeå.
– För mig blev lägenheten verkligen en förändring, jag lever livet. Mina föräldrar brukade ringa varannan dag, det kändes bra att de brydde sig. Men nu vet de att jag överlever. Att jag ringer om det är något.