Du känner efter i alla fickor, men nyckelknippan är borta. Efter en första paniksvettning konstaterar du logiskt; den måste ligga kvar på bussätet.
– Folk ringer i princip dagligen för att fråga efter något och det allra mesta hittar tillbaka men lite konstigt är det när ingen hör av sig om plånböcker eller nycklar, säger Mikael Johansson, gruppchef på Nobina i Örnsköldsvik som kör stadsbussarna för Din Tur, och fortsätter:
– Vi försöker luska men här finns plånböcker som legat länge, kanske tänker folk inte på att de glömt dem på bussen. Ibland lämnar vi in dem på polisstationen.
Förutom inlåsta värdesaker förvaras förlorade ting som vantar och mössor i bussgaraget, mittemot Lungviksparkens skateramp, i lådor för besökare att själva ögna igenom.
– De ligger kvar i cirka två veckor, sedan flyttar vi över till säckar i ytterligare två veckor. Har ingen hört av sig då hamnar sakerna på second hand; Röda Korset och PMU här i Ö-vik.
Batterier till hörapparater har varit ett mer sällsynt hittegods. Så även en fullt utrustad vandringsryggsäck tillhörande en turist från Australien – vilken efter ett visst detektivarbete och till stor lycka för vederbörande återfanns.
Bortglömda ungdomskort hör däremot till vanligheterna.
– Väldigt vanligt, vi brukar få in 10-15 ungdomskort i veckan. Kort som inte hämtas på bussdepån skickas till Ö-viks kommun efter 7-10 dagar, säger Mikael Johansson.
På Örntaxis kontor i Gullänget står också en låda med bortglömda kläder. Enligt platschef Peter Lindberg är dock taxikunderna av en skötsam sort.
– Vi har fortfarande kvar grejer från för fem år sedan då den gamla stationen brann och det är inte mycket i lådan, säger Peter. Så det är väl ett tecken på att de är ganska ordningsamma. Plånböcker och mobiler är folk väldigt intresserade att fort få tillbaka, då ringer de och frågar.
Ovanligare fynd har historiskt bland annat bestått av ett par kryckor, dansskor och en kvarlämnad kasse med öl. Det senare exemplet i form av ett par halvlitersburkar vilka kunden den gången skyndsamt förhörde sig om.
Om hittegodsavdelningen är blygsam på Örntaxi är den desto större hos Polisen i Örnsköldsvik. Smycken, instrument, verktyg – här hamnar saker av de flesta slag. Cykelsäsongen börjar redan när den första snön tinar bort.
– Men många är snabba att ta hit cyklar som kanske bara parkerats lite annorlunda så vi är ganska restriktiva till att ta emot dem som hittegods, säger administratören Savannah Edmark som alltid söker bland anmälningarna för att matcha mot inlämnade föremål.
Hämtas de inte efter tre månader kasseras somligt medan personliga tillhörigheter som datorer och telefoner görs obrukbara för att därefter hämtas av Stena Recycling. Saker av värde kan också säljas vidare till auktionsfirmor. Pengarna från det högsta budet går då vidare till statskassan.
– Jag upplever ö-viksborna som ärliga, vi får in rätt mycket som de hittat på stan och lämnar in här innan de åker hem. 30-40 procent av föremålen hittar kanske tillbaka till ägaren.
Varje handläggare bedömer huruvida ett föremål är ett hittegods eller inte. Kriteriet är att något ska vara borttappat eller övergivet. Upphittaren har också rätt att begära hittelön.
Hur är det; om jag hittar en tjugokronorssedel...?
– Då är det inte din sedel, den ska lämnas in till oss enligt hittegodslagen. Annars kan du bli misstänkt för fyndförseelse och dömas till böter.
Har du någon hittegodshistoria med
lyckligt eller olyckligt slut?
– Det roliga tycker jag är när föräldrar följer med sina barn som hittat något för att visa att "så här fungerar det". Har barnet hittat en sedel som ingen gör anspråk på
efter tre månader och får tillbaka pengen har barnet gjort alldeles rätt. Det är en positiv sak.