Julgranen ska tas in dagen före julafton. Det hävdar Per-Olov Westberg bestämt. Och om någon borde veta är det han – i 30 års tid har han handskats med tiotusentals granar, alla odlade på markerna kring huset i Sörbacksjö.
– Det finns ju de som tar in granen första eller andra advent också, men det är mest ungdomar. Det har ju blivit så nu för tiden, vi äter julmiddagar redan i oktober och börjar julpynta. Men vi äldre, vi avvaktar, säger Per-Olov och minns tillbaka till barndomen då högtiden började först på julaftonsmorgonen, efter att det julstädats i hela huset.
– Från ingenting smällde det plötsligt till och blev jul. Det var speciellt då.
Sedan fyra år tillbaka är det vid odlingen, för övrigt Norrlands största, själva försäljningen sker. Per-Olov växte upp i huset intill och tog över gården från föräldrarna i mitten på 80-talet. De första granarna, planterade 1988, kunde han börja sälja sex år senare. I dag består åkermarken av elva fält, var och ett med uppskattningsvis cirka 1 800 granar, och varje år avverkas ett av fälten. Numera med hjälp av Nolaskogs skoterklubb.
– 1 300-1 400 granar, som jag räknar med att sälja i år, tar ungefär fyra timmar att hugga ned. Det brukar vara runt 16-18 personer här då – själv hoppar jag upp i traktorn och kör vagnarna.
Kunderna dyker vanligtvis upp någonstans runt första advent för att sedan bli allt fler ju närmare julen kommer. Hur mycket de får betala för sin gran varierar beroende på utseendet.
– En riktigt fin gran tycker jag ska ha en symmetrisk, konisk form. Många letar efter täta, men av dem är jag inte den största anhängaren. Täta granar har nog blivit poppis på grund av filmer – titta bara på Musses gran i ”Kalle Ankas julafton” – men jag gillar lagom täta. Då ser man nämligen lysena även på baksidan och prydnaderna kommer in en bit i granen, i stället för att hänga utanför. En sådan gran blir husets drottning.
För att få en så tilltalande, rak form som möjligt, använder Per-Olov strängar att binda granens grenar med under uppväxten. Odlingen, bestående av både ädelgran och tall, ger han tillsyn året runt.
– Det är klart jag får en stor glädje av detta, men även motsatsen också. De två sista åren fick jag kassera många granar på grund av granrost, en svamp som spred sig i stora delar av norra Sverige. Den sätter sig på barren som blir bruna och dör. Så i år har jag färre försäljningsbara granar.
Av granrosten finns det fortfarande spår, men de granar som inte flisades upp har återhämtat sig fint, bedömer Per-Olov. Och så länge granrosten håller sig borta kommer beståndet snart att öka igen.
Att fortsätta ta hand om sin gran även hemmavid är också av vikt. Förutom det väsentliga i att slussa in granen i värmen, kan även vattentillförseln vara i behov av att ses över.
– Många dåliga vattenbehållare är kvar från förr i tiden, de är alldeles för små. Utan tillräckligt med vatten dör granen fort. Men i dag finns det bättre och större. Minst tre liter ska det rymmas.
Vad tänker du om plastgranen då, den behöver ju ingen skötsel alls?
– Aldrig att jag skulle ta in en plastgran, vad blir det för jul?
Per-Olov skakar lite på huvudet åt tanken innan han lägger till:
– Men för allergiker är det ju bra, så klart.
Och lika säkert svar på frågan om när julgranen ska tas in, ger han om när den ska ut:
– Tjugondedag Knut. Det är punktligt och inget man ruckar på.