Alcazar – Blame it on the disco
Glitter och byxdressar – dessutom i kombination. Underbart! Då kan det väl inte finnas någonting att klaga på? Jo, kanske en viss avsaknad av färg då, men man kan inte få allt i livet var det visst någon tråkig människa som sa. Powernitarna på axlarna ger ytterligare dimension och för fram kläderna från 70-talet, om inte till nutid så i alla fall till 2009.
Låten rimmar bra med kläderna och är glad och glammig. Att den känns bekant kan ha att göra med att den låter som allt annat Alcazar tidigare gjort, men också för att det är svårt att inte nynna Abbas Gimme! Gimme! Gimme! till den innan man inser att det inte är riktigt rätt. Det rycker i dansnerven och discobollen som bandet gör entré i är förmodligen det finaste enskilda objektet i Melodifestivalens historia.
I.D.A. – Fight me if you dare
Nej, det här var inte fint. Eller originellt. Hur man kan göra en så annorlunda outfit som helt saknar originalitet är i sig en bravad, men inte en som genererar några poäng från mig. Det ser ut som om hon har någon slags kamouflagekroppsstrumpa under ett par korta slitna jeansshorts och en avklippt gubb-brynja. Är det ett halsband eller en scarf som är åtdragen i halsen? Kul att någon tar upp de senaste årens ombre-look i frisyren, men varför göra utväxten i samma nyans av lila? Nej nu ska jag sluta klaga. Det är i alla fall inte tråkigt som vissa andra (Ammotrack).
Scenframträdandet har härlig pyroteknik – som om små drakar skulle hosta bakom scenen och låten är riktigt tung och förvånansvärt catchy. Ida själv har bra tryck i stämbanden.
Janet Leon – Hollow
Janets vita klädsel är elegant och passar både henne och låten. Det har i dagarna pratats om att en förkylning skulle gått hårt åt hennes röst och det märks av och till. Trots det är det en av de bästa prestationerna rent sångmässigt. Låten är fin men lite långrandig. De duktiga dansarna höjer framträdandet.
Ammotrack – Raise your hands
Rockers i jeans och svart, vad oväntat! Å andra sidan – vad har de för val om de ska matcha musiken. Uppfriskande med trummisen Anders Franssohns bara bringa – det ger extrapoäng.
Låten har en ovanligt schlagerklingande refräng för en rocklåt. Ta bort den pumpande basen och de malande gitarrerna och det skulle kunna vara Alcazar som sjöng just refrängen. Kan nog gå hem i många läger.
Josef Johansson – Hela natten
En klart intressant outfit som ger vintriga vibbar. Lager på lager i svart, grått och vitt med materialmixar. Tre lager toppar gör att den längsta, skinnvarianten, nästan liknar en kort omlottkjol över byxorna. Den översta tröjans höga krage blir som en veckad scarf runt halsen. Om den är i skinn eller något skinnliknande syntetmaterial är svårt att se, men det målade mönstret som påminner om en islandströja fungerar väl med de påpälsade dojorna. Lovely!
När låten börjar är det lätt att undra om Rihanna ska uppträda då de första tonerna är snarlika hitlåten ”Stay”. Så är det naturligtvis dock inte. Det är ganska tråkigt både musikaliskt och scenmässigt men när kören kommer in efter ett tag blir soundet lite fylligare och bidrar till en refräng som många nog kommer att gå och nynna på framöver.
Linda Bengtzing – Ta mig
Linda har snygga guldklackar på skorna och underbara byxor med gigantiska guldpaljetter. Här körs vindmaskin och pumpas på med stämningsskapande rök.
Det är fullt ös på en gång och låten växer ännu mer när körsångarna kommer in.
Ellinore Holmer – En himmelsk sång
Klänningen är olidligt ful, men då den ändå inte är tråkig och svart utan blå och glittrar får den inte bottenbetyg. Det är ju ändå schlager, även om man inte får säga så nuförtiden.
Ellinore sjunger vackert och stämningsfullt, men låten är pekoral och tråkig och scenframträdandet blir därefter.
Anton Ewald – Natural
Anton ser ut att ha snott en svart skinnjacka av ett Michael Jacksonfan på 80-talet och sedan limmat på spegelbitar. Det vore roligt om de deltagande killarna vågade sig på någon färg, men eftersom alla egentligen vill vara en discokula blir det ändå ett par poäng.
Låten börjar abrupt men kommer ändå inte igång förrän efter ett tag – ungefär när den är på väg att ta slut. Skrevgrepp radas på skrevgrepp i en takt som jag tror är något slags schlagerrekord.