Just tänkande ska man akta sig noga för att mixa med romantik eftersom ingen kärleksfull atmosfär är tillräckligt logisk för att överleva en kritisk granskning. Så fort du i tanken börjar analysera vad ni egentligen håller på med är myspysigheten dödsdömd.
Varför har vi tänt levande ljus och släckt kökslampan? Så hög elräkning har vi väl ändå inte. Hur ska jag se vad jag äter i det här halvdunklet? För att inte tala om brandfaran. Vart hade vi ställt brandsläckaren? Nämen
är det inte opraktiskt att hon matar mig med sin gaffel från andra änden av bordet? Det där kan säkert leda till tennisarmbåge. Borde jag varna henne för det? Nämen titta, nu håller vi handen också. Är det verkligen nödvändigt? Hur stor är egentligen risken att tappa bort varann på varsin sida om köksbordet?
Det där med att hålla handen är jag extra dålig på. Mina längre ben tvingar mig att sakta ner stegen lite för att hålla mig jämsides när vi är ute och går, men skillnaden mellan mina långsamma långa kliv och hennes snabbare korta innebär att vi skumpar i olika takt och då är det ju inte helt optimalt att sitta fast i varandras händer. Axlar har gått ur led på betydligt konstigare sätt än så.
Våra promenader slutar med antingen armkrok eller skiftgång.
Hållna händer vid stillasittande sliter mindre på leder och ligament, man jag kan inte hjälpa att notera hur det blir både varmt och fuktigt mellan handflatorna efter en stund. Ska klibbighet också ses som romantiskt? Vet folk förresten om att det ryms uppemot en miljard bakterier i varje kyss?
Och det här med älskog
känns inte det väldigt ohygieniskt?
Konsekvent saboterar jag varje ansats till romantik.
Hon vill lyxa till det med god mat i fin miljö, men jag föredrar fil och knäckebröd framför tv:n.
Hon bjuder ut mig på restaurang, men jag orkar inte ens äta upp förrätten.
Hon föreslår ett sommardopp i sjön, men jag är rädd för vatten och vägrar visa mig i badbyxor.
Hon föreslår spa-kväll med massage, men jag är rädd för servicepersonal också och vill fortfarande prompt ha kläderna på.
Hon vill kramas, men jag är kittlig överallt och fäktar så att hon nästan kommer till skada.
Hon överraskar mig med spontanpussar men jag klagar bara på hår i munnen.
Hårdast kämpade hon för att sälja in sin dröm om ett dubbelsängstäcke för två att kura ihop sig under, men jag kan inte sova om jag inte får vira in mig i täcket och vakuumförpacka mig själv.
Nu sover sambon ensam under sitt dubbelsängstäcke och jag i mitt alldeles eget korvskinn strax intill.
Att hon ändå behåller mig är det mest romantiska jag kan föreställa mig.
