Varje viktig händelse i mitt liv kan härledas tillbaka till den där spydige kulturnissen.
Ett exempel på det är min anställning. För drygt två år sedan ringde jag Tidningen 7 med ett reportagetips, och fick då höra att de kunde ha användning för lite mer arbetskraft. Det samtalet ledde till såväl heltidsjobb som födelsen av den tecknade serien här nedanför.
I andra änden på luren satt förstås Nils Ågren.
Ett annat exempel är mitt yrkesval. Att jag fanns tillgänglig som frilansskribent i stan när jobberbjudandet kom berodde på en artikel ur tidningen Journalisten som jag hade fått läsa på en gymnasielektion.
Läraren som delade ut artikeln var ingen mindre än Nils Ågrens fru.
Nisse själv bär till och med skulden för att jag inledde min skrivarkarriär till att börja med.
Den som värvade mitt 16-åriga jag till ÖA:s ung-redaktion hette i och för sig inte Nils utan Jimmie, men Jimmie skulle aldrig ha hamnat på ÖA om inte hans journalist-svåger övertalat honom att börja frilansa för sportredaktionen och den där svågern skulle inte ha fått jobb på ÖA om inte en annan snubbe tackat nej till samma tjänst 1989.
Den där andra snubben hette Nils Ågren.
Nisses jobbnobb när jag var två år gammal ledde alltså till att jag som tonåring fick in en fot i tidningsbranschen, lärde mig krönikera och fyra år senare valde att satsa helhjärtat på skrivandet men Ågrens inblandning i mitt livsöde slutar förstås inte där.
Du som läser den här spalten lite för ofta vet hur jag kom i kontakt med min nuvarande flickvän:
Genom den kontaktannons i tidningens bröllopsnummer där jag generöst skänkte bort mig själv.
Mindre känt är att jag inte hade en tanke på någon sådan annons från början. Mitt direktiv var att skriva en putslustig text på temat Så hittar du nån att gifta dig med men jag kom på andra tankar när någon hojtade Torbjörn ska annonsera efter en flickvän!.
Denna någon var förstås Nils Ågren.
Nu, när mitt fynd och jag börjar fundera kring en gemensam lya, antar jag att Nisse utgör den indirekta orsaken till det också.
Nils Ågren bär alltså skulden för min karriär, min serie, mitt jobb, min tjej och min framtida bostad.
Och vad värre är: Han kommer kunna ta åt sig äran för eventuella framtida barn.
Då blir jag väl skyldig att döpa min stackars förstfödda till Nisse oavsett vilket kön ungen får.
