Michaela Ö

Tuta och köra!

Folk på land försöker fortfarande enas om vilken sida av vägen man ska köra på men i sjöfartsbranschen körs det sedan länge med internationella regler.

De internationella sjövägsreglerna antogs år 1972 och gäller i princip överallt på våra vatten, dock med några nationella undantag i hamnar och närområden. Reglerna finns till för att förhindra kollisioner genom att bland annat beskriva vilket fartyg det är som har väjningsplikt. I det stora hela är det högerregeln som gäller till sjöss, men fartygen är indelade i olika grupper som beskriver deras inbördes skyldigheter. Det står exempelvis att maskindrivet fartyg ska hålla undan för fiskare och seglare även om dessa skulle komma från babord (vänster). Så det går inte bara att stirra sig blint på högerregeln, som jag vet att vissa tokar i biltrafiken gör, och få rätt.

Då kanske ni frågar er hur man kan se skillnaden på de olika fartygen när det är mörkt ute. Det ska jag minsann berätta. Ljusförning, lanternor i olika färger och kombinationer, är svaret. Ett segelfartyg för exempelvis rött över grönt (segla är skönt) och en fiskare red over white (fishing tonight).  Eller ni kanske trodde att vi bara jobbade ombord mellan kl 08-17, ankrade upp båten och flögs hem i helikopter varje natt? En kvinna trodde, helt ärligt, att det var så vi jobbade här på sjön. Ibland är det ett under att världen går runt.

Slut på den lilla lektionen i sjömanskap.

Nu är vi äntligen på väg mot Zhuhai (Hong Kong) med beräknad ankomstdag den 22 februari, men efter den senaste tidens drabbningar (skalbaggar i kikärtorna, slut på frukt och grönt, vatten i smörjoljan, förbannade panntroll, luft i cylinderoljan, död kärra, saboterat gasreglars, brustna trossar, en kinkig autopilot, elaka tulltjänstemän, cigarettbrist, unken doft av fotsvett i korridorerna, slutkörda besättningsmedlemmar och mycket mer ) vore det ett under om den här resan finge löpa problemfritt.

Trotts min uppväxt inom den filosofiska tron att mycket kan fixas med lite improvisation och tur (eller pappas hajnyckel då) blev jag orolig när maskinisterna igår bad om att få ta några droppslangar från sjukhytten. Det man inte vet mår man inte dåligt av så jag frågade inte vad slangarna skulle användas till och besparade säkerligen mig själv lite oro på det sättet. Jag hoppas verkligen att maskinen håller i fyra dagar till, med eller utan improvisation, för det ryktas om en efterlängtad avmönstring för min del.

Ps. Dieselråttor ni får till och med ta mitt nitroglycerin från sjukan om så skulle behövas för att få bukt på grejern! Hemsug på mer än ett sätt spritter i min kropp - Jag säger bara mat ge mig mat!


Publicerat