Jag skriver mitt sjunde inlägg den sjunde november på veckans sjunde dag. Förmodligen kommer jag inte att gynnas något speciellt av just detta konstaterande men kul att nämna det bara. Kanske betyder det tur? Lite som en tvivlande troende hoppas på ett tecken från sin stora gud väntar nu jag på att något bra ska hända mig. Fast något bra hände faktiskt igår. Jag fick klä ut mig och det tycker jag verkligen är fantastiskt roligt. När jag var liten hade jag en sån där låda med utklädningskläder -lite som en secondhand butik nu när jag tänker efter- med en massa gamla kläder och skor. Allt var för stort så det hängde knappt kvar på kroppen, inte särskilt smickrande eller fashionabelt, men jag minns det roliga i att få bli någon annan för en stund. Igår fick jag vara en killing vampyr.
Det finns mycket som är sju. Sju sorters skit, kakor, underverk, dödssynder, veckodagar och hav. Från sju till tårar (jag sitter och kollar på parlamentet och där är övergångarna mellan ämnen minst lika lite relevanta som min här...) Jag tror nämligen inte att det finns olika sorters tårar. Ett litet barn har svårt att förstå varför mamma gråter när hon är glad. Föräldrarna försöker då förklara att mamma gråter för att hon är glad och lycklig. Men det tycker till och med jag låter helt fel. Sluta lura i dom detta nonsens. Man gråter för att man är ledsen. Och gråter vi när vi är lyckliga så är det bara för att vi vet att lycka är ett flyktigt tillstånd som snart försvinner. Ett tråkigt faktum är människans sorgliga oförmåga att hålla kvar lyckan. Gråt hur mycket du vill men kom sedan inte och säg att du inte var ledsen.
När vi gick hem i natt lade jag märke till stjärnorna för första gången på länge. I stan blir det sällan att man lyfter blicken men ute på havet är mitt favorit kvällsnöje att stå ute på bryggvingen och spana upp mot stjärnhimlen. Det är en otroligt mäktig känsla att befinna sig mitt ute på havet i ett kolsvart mörker och se alla stjärnor. Där ute förstå man varför det kallas Milky way. Så många stjärnor går inte att se i stan. Tårar i ögonen för att jag inte har fått dela den synen med dom jag tycker om. Vackert.