Arbetsdagen är slut och mina 19 kollegor har stuckit hem. Det betyder att jag är sist kvar, att fredagens tidning har skickats till tryckeriet och att mina höftben har börjat skava inifrån baken.
Inget konstigt alls.
Tiden går fort när man har roligt. Nu har jag varit hemma mina tio veckor och påmönstringen närmar sig med stormsteg. Nu gäller det att i förväg styra upp sitt liv här hemma, så att allt klarar sig tills jag kommer tillbaka nästa år.
