Ett livförsäkringsbrev med okänt namn, daterat 1901, blev starten på Oskar Hägglunds två år långa arbete med boken ”Berättelsen om Hägglunds i Järved”. I berättelsens centrum står Oskars farfars far Johan Hägglund.
– Johans hus i Järved finns kvar i familjen och genom åren har jag utforskat det som finns på vinden. Där stötte jag på låda efter låda innehållandes affärskorrespondenser, fakturor, tidningsartiklar, foton och brev, säger Oskar.
Tanken på en bok kom hösten 2020 när Oskar såg en föreställning baserad på boken ”Att föda ett barn”, författad av hans tremänning Kristina Sandberg och i viss mån baserad på familjen Hägglund.
– Jag ville lyfta fram mer om företagets tillkomst och utveckling samt Johans och hustrun Emmas liv. Fynden på vinden var den röda tråd jag hade saknat.
Johan Hägglund föddes i Övervike 1868, blev tidigt faderlös och växte upp under enkla förhållanden. Det han saknade i förutsättningar tog han igen med ambition när han grundade företaget Hägglunds i Järved, som helt saknar koppling till Hägglunds i Gullänget vars grundare bar samma namn och levde under samma tid.
– Verksamheten kom att bli ett av Sveriges största skinnhandelsföretag, med stickeri-, handsk- och skofabrik som sysselsatte som mest 220 personer. Platsen Järved växte i takt med företaget, från ett par hundra till ungefär tusen invånare under åren verksamheten var i drift.
I bokens titel ryms Johans motto ”Det ska vara rejäla saker”. Kanske förklarar det Oskars ansträngning med 500 timmar nedlagda på boken.
– Johan hade ett helt annat utgångsläge, han började livet med begränsade valmöjligheter. Jag har inte alls samma driv men tack vare hans ansträngningar har jag kunnat välja mer fritt vad jag vill göra i livet. Jag ville lyfta en av många duktiga handelsmän och företagare från tiden då staden Örnsköldsvik började ta form och är glad att Örnsköldsviks museum ville köpa in boken.
Efter några år på sågverk i Härnösand och Sundsvall återvände Johan hem till hustrun Emma och barnen. 1893 tog han anställning på Järveds sågverk och med virke därifrån byggde han samma år huset i Järved. Arbetarna på Järveds sågverk hade andra förutsättningar än sina branschkollegor vid Kempes såg i Domsjö. När isen lagt sig på fjärden höll Järveds såg stängt medan sågen i Domsjö var i gång året om.
– Där visade sig nolaskogsandan. För att överleva behövde arbetarna vara entreprenörer. I Järved startades företag av bagare, skräddare, sömmerskor, skomakare och snickare. Under åren 1890 till 1950 fanns 150 registrerade handelsfirmor i Järved, jämfört med knappt tio i Domsjö under samma period.
Johan Hägglund var en av alla dessa entreprenörer. Vid sidan av arbetet på sågen började han skära ut handskar i skinn som en skräddare sydde ihop. Det dröjde inte länge förrän han köpte in sin första symaskin och förvandlade köket till skinnverkstad. Verksamheten växte snabbt och Johan anställde järvedsbor för inköp, tillverkning, försäljning och leveranser. Snart jobbade han heltid med firman och samtidigt växte familjen. Totalt fick Emma och Johan åtta barn.
Under åren 1892-1917 gjorde Johan och Emma tolv fastighetsköp, bland annat kvartersfastigheten Nygatan 16 i centrala Örnsköldsvik, där företaget öppnade en filial. Likt andra handelsmän på den tiden köpte Johan, 1918, en sjötomt i skärgården. Han fick dock själv inte spendera så mycket tid i Mattjäl. De sista åren i livet drabbas familjen av både spanska sjukan och tuberkulos och själv insjuknar Johan i ”svagt hjärta och stark äggvita”. Efter en tid på kurorten Ronnebybrunn avlider han, endast 52 år gammal.
– Han gick bort när han äntligen skulle få njuta frukterna av sitt hårda slit med företaget och för att andra skulle ha det bra, säger Oskar. Dödsorsaken var njurskleros, förmodligen orsakat av högt blodtryck, obehandlad diabetes, konstant stress och bristande sömn, vilket nog var tidstypiskt för den stillasittande affärsmannen.
Vid huset i Järved pekar Oskar ut platsen där skofabriken byggdes 1923 efter att sönerna tagit över företaget. Verkstaden på gården är riven men handsk- och skomagasinet står kvar liksom stickhuset.
– Alla vet nog inte att det här villaområdet var ett industriområde då. Företaget växte efter Johans bortgång men han fick bekräftelse för sitt arbete medan han levde.
Det finns underlag från leveranser redan 1902 till såväl PUB som NK i Stockholm. Vid Örnsköldsviksutställningen 1916, ”Den vita staden”, fick Järved, tack vare påtryckningar från Johan, en helt egen paviljong. Utställningen lockade 134 000 besökare och kung Gustav V var en av dem. Johan fick ta emot både brons- och silvermedalj av konungen som köpte handskar och en päls.
– När den svenska OS-truppen vann guld, silver och brons på längdskidor i Garmisch-Partenkirchen 1936 bar de firmans pjäxor och till sin asienexpedition beställde upptäcktsresande Sven Hedin specialtillverkade skor från Hägglunds.
Johan var även engagerad inom politiken och värnade de svagare i samhället som han ofta hjälpte.
– Det är först nu vi förstår hur hårt han jobbade, även för att andra skulle ha det bra. Han var till exempel förmyndare åt några faderlösa barn och en dräng som hade stulit ur deras fars dödsbo. Det fallet drev Johan till ett avgörande i Svea hovrätt.
Livförsäkringsbrevet som blev starten på Oskars projekt är ytterligare ett bevis på Johans omsorg för andra.
– Det visade sig att Johan bistod med bouppteckningen efter den mannens död och ansvarade för att livförsäkringen betalades ut. Det finns även brev som visar att han senare höll kontakt med den avlidnes son.
I kontakter med efterlevande utanför sin egen släkt har Oskar lämnat över dokument och brev.
– De flesta blev glada men en del familjehemligheter behöver förbli just hemligheter så allt har inte kunnat tas med i boken, men det kändes väldigt bra att få lämna över det som rör andras familjehistoria.