De träffades på boulebanan för mer än fjorton år sedan. Där blev de vänner, var och en lyckligt gifta. När Märta-Lisa Lindström och Gustaf Danielsson förlorade sina äkta makar 2010 dröjde det inte länge förrän vänskapen övergick till kärlek.
– När Gustaf började hälsa på här ofta fanns det säkert grannar som tänkte ”har hon redan skaffat en ny karl”, säger Märta-Lisa. Men jag brydde mig inte, vi hade ingen anledning att vänta.
Gustaf flyttade in hos Märta-Lisa, i huset på Salmostaden där de i dag är kända ansikten bland grannarna. Varje dag tar de båda 95-åringarna en promenad runt kvarteret med sina rullatorer.
– Promenaderna håller oss pigga och vi vinkar till alla, hejar och stannar och pratar. Vi tar med oss vatten och vilar längs vägen när det behövs, säger Märta-Lisa.
De är pigga för sin ålder och fulla av livslust. Gustaf behöver hörapparater och i dag krånglar de lite så Märta-Lisa får svara på de flesta frågorna. Guldkant i vardagen skapar de med familjen och genom att hålla fast vid de vänner som finns kvar.
– När man är så här gammal finns inte många vänner kvar i livet men vi gör vad vi kan för att hitta på roliga saker. I eftermiddag har vi bjudit hem gäster på surströmming.
För Märta-Lisa var det självklart att bo kvar i villan, något höghus vill hon inte bo i. Paret får hjälp med städning, matlådor och så hemsjukvård till Gustaf. För barnen är det en trygghet att de inte lever ensamma om något skulle hända och med fina grannar finns hjälp att få med små saker när det behövs.
Det är få som får uppleva att leva till 95, ännu färre att dessutom vara pigga och väldigt få att förlova sig i den åldern men det gjorde Gustaf och Märta-Lisa i våras. De visar stolta upp ringarna som de valde ut tillsammans.
– Det var kul att få göra något annorlunda, ibland tänker jag att vi borde ha gjort det tidigare. Vi har inte förhastat oss i alla fall, säger Gustaf och skrattar.
Firat har de också gjort, med överraskningsmiddag på restaurang och fest med släkt och familj. Det glimtar en tår i Märta-Lisas ögon när hon berättar och Gustaf skiner upp när han får prata om vad de har tillsammans.
– Vi har haft det så bra men det är svårt att förstå att det gått 14 år, vart har tiden tagit vägen, säger Märta-Lisa. Jag har skött om han bra, vi sköter om varandra och vi kommer alltid överens, det är bara jag som tjafsar ibland.
– Men du är väldigt jämn i humöret, vi har aldrig haft några stora åsiktsskillnader, allt har bara varit naturligt, säger Gustaf.
– Nej, det stämmer att vi har aldrig bråkat. Gustaf är bra för han är som han är och väldigt flexibel.
Gustafs flexibilitet passar bra eftersom Märta-Lisa beskriver sig själv som väldigt rastlös. När vardagen blir för enformig vill hon att något ska hända.
– Därför tog jag på mig den här klänningen i dag, den har jag inte haft på hela sommaren. Jag tänkte hänga bort den men man ska ju använda det fina man har.