Vår och försommar är en intensiv period för femtonårige William Vikström i Norrböle. Han har redan hunnit med lamning och förberedelser för sommarbetet. Han köpte sina första får för två år sedan och sköter sina djur helt på egen hand.
– Jag hade hönor tidigare men ville ha fyrbenta djur och min morfar hade får, säger William. Jag köpte tre tackor som skulle lamma och en bagge.
När 7an hälsar på hos William står det en annan bagge inne i ladugården medan fem tackor och sex lamm strövar runt i hagen.
– Eftersom jag behåller några tacklamm behöver jag byta ut baggen mellan säsongerna, annars blir det inavel. Jag tar en kull per år, det går att ta två men det sliter på tackorna och jag vill inte driva på dem för hårt.
Williams får är av rasen Åsenfår som ingår i gruppen svenska allmogefår. Olika raser som återupptäcktes för 30 år sedan och som bevaras i genbanker.
– Jag tycker om rasen, Åsenfåren är små och de får små lamm så lamningen blir lite lättare.
Pappa Andreas och mamma Katarina stöttar Williams intresse och vet vad det innebär att ha djur på gården.
– Det här är Katarinas släktgård och vi hade grisar fram tills barnen kom, säger Andreas. Nu är det William som har djuren och han har lärt sig det mesta själv, via böcker och internet och så har han morfar att fråga.
Andreas hugger in och hjälper till ibland, som häromdagen då William varit ute med sin morfar hela dagen och stängslat.
– Då tog jag lagårn åt han och det gör jag de gånger han inte är hemma men annars sköter han allting själv.
Två gånger om året ska fåren klippas och samtidigt verkas klövarna. Det tar William hjälp med. Ungefär två säckar ull brukar det bli som hamnar hos en kvinna i grannbyn som använder ullen i sin trädgård.
– Man kan skicka ullen till försäljning men har man otur håller den inte tillräcklig kvalitet och då måste man ändå betala frakten så det är bra att någon vill ha den, säger William.
Även kött har han levererat lokalt, via ett slakteri. När de första lammen slaktades förra året kontaktade han delikatessbutiken Diléns.
– De satsar ju på lokalproducerat och ville köpa så det blev en bra lösning. Förmodligen blir det så även vid höstens slakt.
Åsenfår blir tillgivna om man ägnar dem mycket tid men för William är slakten en naturlig del av djurhållningen.
– Det är lite sorgligt men det är så det är. Vissa lamm får man en relation med medan andra inte vill komma nära. Det är som med människor, olika individer. I år kommer jag spara några lamm medan andra ska slaktas och även en tacka som har dåligt juver.
Tackan som William nämner kunde inte ge di så hennes lamm får han flaskmata. Det är det enda av lammen som fått ett namn.
– Han heter Lille Skutt. I början är det rätt krävande men nu när han vant sig går det enklare och han kommer fram själv och börjar äta.
När fåren flyttat till sommarens skogsbete blir det mer ledig tid för William. Den dagliga skötseln med mat och vatten blir ännu enklare.
– När de går ute dygnet runt behöver de bara tillsyn så att det finns vatten och att betet räcker, säger William.
Snart slutar han nian på Bredbynskolan och efter sommarlovet väntar gymnasiet där han har valt Fordons- och transport-
programmet.
– Jag har kvar att storstäda fårstallet, ta ut allt strö och skura rent men det tar jag med traktorn, säger William.
Han erkänner att det finns dagar när det kan kännas jobbigt men anser att det är enkelt att ha får och han hinner både med skolan och att hänga med kompisar. En annan syssla han gärna ägnar sig åt är att klyva ved som han säljer.
– Jag skulle aldrig klara av att bo i stan, allt som inte är inomhus är roligt att göra. Det hade varit roligt att ta över gården en dag och jag skulle kunna tänka mig att ha kor också.
Med ett leende skakar pappa Andreas på huvudet och säger att där går nog gränsen för vad han skulle hjälpa till med.
– Jag är inte förvånad, William har varit en aktiv pojke sedan han började gå, det händer saker hela tiden, säger Andreas.
Inne i fårhagen samlas flocken runt William som sätter sig på huk och bjuder på kraftfoder. Det bräks i all sköns tonarter när får och lamm turas om att smaka och Lille Skutt har inget emot att komma upp i Williams trygga famn. Det råder ingen tvekan om att William trivs med sina djur och djuren med honom.