Jag har aldrig... bakat rullrån

Den är våffelliknande, krispig och tunn – och väldigt god. Grädda rullrån har svenskarna gjort sedan 1700-talet då järnet sjönk i pris och därmed ersatte grytor över öppen eld. En tradition som fortsätter i frisk takt på Café Kyrkbacken, inne i Örnsköldsviks församlingshem vid stadskyrkan. Här jobbar bland andra Siv Andersson. Att rullrånet är folkkärt är hon den första att skriva under på. 
– Här gör vi bakelser, långpannekakor, bullar och vår goda kolapaj. Rullrånen är alltid jättepoppis, speciellt så här i jultider, säger Siv och pekar på en mössa och rock som hänger på en krok inne i köket.
De är för undertecknad att ta på sig. I dag är nämligen urpremiären i rullrånsbakning med mig själv i huvudrollen. Högst obevandrad i denna ädla konst är det alltså med ovan hand jag enligt Sivs instruktioner rör om i byttan där vetemjöl och bakpulver blandas med ägg och socker. Hon visar sig vara en peppande handledare.
– Bra, precis så, berömmer Siv. Hemligheten är smeten; det ska vara äkta smör, inte margarin. Och den får inte bli för tjock, då blir rånen inte frasiga – vi fyller på med vatten under tiden vi gräddar så att den aldrig tjocknar. Bra, fortsätt så!
På Café Kyrkbacken gräddas rullrån åtminstone en gång i veckan. Det är inte särskilt svårt men kräver tålamod, menar Siv. Och nu är det upp till bevis. Rånjärnet i teflon, med sitt vackra mönster, har hunnit bli tillräckligt hett. 
Försiktigt häller jag ut smeten, som fort breder ut sig, och stänger locket. 
– Rullrån gjorde både farmor och mormor, så det har följt med mig, berättar Siv medan vi väntar. Men jag tror det är en utdöende tradition, det är sällan jag ser att yngre tar sig ett rullrån. Det är tråkigt. Kanske blossar intresset upp igen i och med den här artikeln – vi får hoppas det!
Hon flyttar blicken mot rånjärnet.
– Nu får du nog lyfta på locket. 
Därunder väntar ett fingräddat rullrån. Lite skakigt fångar jag in det på rullråns-pinnen och rullar ihop det från kant till kant i vad som visar sig vara ett alldeles lagom snabbt tempo. Att dra ut den går också smidigt. 
På tallriken ligger nu mitt allra första rullrån. Och det ser förvånansvärt intakt ut. Så även de rullrån som följer. 
– Du var ju bara så duktig, du lyckades på en gång. Det trodde jag faktiskt inte, kommenterar Siv efteråt och förpackar rullrånen i en låda att ta med mig tillbaka till jobbet.
– Om det blir kris i jul, då ringer vi, utbrister hon och skrattar gott.
Lagom till förmiddagsfikat ställer jag lådan på 7ans köksbord. 
– Har du gjort de här, frågar någon förundrat. Jättegott!
Och jag är benägen att hålla med. Även i att rullrån inte alls är lika komplicerade att göra som de kanske ger sken av. Så för dig som aldrig bakat dina egna är det bara att sätta i gång. Julen blir helt enkelt lite godare då.