Varje tisdag klockan 8.30 har Peter Hållander och Lars Hägglund möte i sina yrkesroller som lärare och rektorer. Då har de redan hunnit träffa varandra flera timmar tidigare – under rafflande bataljer iförda skridskor.
– Men det är en väldigt vänlig stämning, säger Peter, vars alarm för dagen alltid ljuder klockan 5, om veckosammandrabbningarna tillsammans med ett tjugotal andra i Skyttis ishall.
Där har de samlats i många år och varje tisdag är densamma.
– Vi byter om i omklädningrummet, jag är där halv sju, och sedan spelar vi en match. Mest för att det är så himla skoj. Men samtidigt är det intensivt, som en intervallträning med start och stopp. Man svettas alldeles kopiöst mycket.
Skridskoentusiasterna har sedan länge delat upp sig i två lag och planerar nu för att trycka tröjor i två olika färger. Lagnamnet High Coast Roosters är dock gemensamt och syftar till den tidiga timmen – "rooster" översätts till tupp på svenska. Och en tupp är som bekant en morgonpigg varelse.
– Jag kan vara halvtrött på morgnarna men tisdagar är ett undantag, då är det alltid lätt att komma ur sängen, säger Lars som bjöds in i gänget för tio år sedan.
Då som friskvård tillsammans med MacGregor och Knightec. Efter spelarbortfall formades sedermera det Roosters som det ser ut i dag.
– Vi är en enda blandning när det gäller yrken och tidigare hockeyerfarenheter. Vi har lärare, en kantor, butiksägare och de som jobbar inom industrin så i omklädningsrummet pratar vi om precis allt. Det är det som gör det så roligt: först kampen när vi leker hockeyspelare och sedan snacket. Gemensamt är att de flesta av oss har fullt upp med yrkesliv och familj, så det här blir som ett andningshål. Energin man får bär man med sig hela dagen – kanske låter det överdrivet men jag tycker nog att jag blir en bättre pappa, sambo och arbetskamrat av det här.
Hockey som träningsform beskriver de som givande.
– Man tar ut sig järnet, det är en jättebra träning för hjärtat, säger Lars. Eftersom fokus är på spelet upplever du det inte som att du är ute och springer – glädjen och kampen trumfar.
– Att som back inte låta en forward komma förbi så att han måste vända i sarghörnet, såna saker gör det roligt, säger Peter. Hockey sliter inte heller lika mycket som innebandy eller fotboll, visst det finns tacklingar men de är ganska skonsamma för kroppen.
I gänget hittas också ett och annat tidigare hockeyproffs. På isen böljar det för dagen ändå fram och tillbaka längs sargen i vad som ser ut att vara en jämn tillställning. Stämningen är munter och flera gånger sitter pucken i mål. 50 minuter senare är det över och solen gör snart sin entré.
Utanför lokalen väntar resten av dagen.
– Nu när vi är färdiga går alla till respektive jobb, säger Peter Hållander. Sedan känner man sig himla nöjd när arbetsdagen börjar. Att ha tränat på morgonen, haft bra gemenskap och fysisk aktivitet, det ger precis den effekt man vill ha. Då känner man sig helt enkelt lite nöjdare, lite gladare och lite starkare.