2018 var året då Maria Egnor firade 10 år som hästföretagare. På årets näst sista dag hade allt kunnat sluta i total katastrof när Marias stall i Hemling började brinna. Byggnaden gick inte att rädda men hästar och människor klarade sig oskadda.
– Jag vill inte tänka på hur det skulle ha gått om det hade börjat brinna på natten eller om jag hade varit ensam här när det hände, säger Maria.
Maria hade just kommit tillbaka från en ridtur när hon upptäckte branden. Hon hade fyra unga ridskoleelever på besök tillsammans med två vuxna.
– Som tur var startade branden i bortre delen av byggnaden så vi kunde springa in och bära ut en hel del sadlar och utrustning från sadelkammaren. I åtta minuter sprang vi in och ut men sedan var det kört. När Björnas räddningskår kom, efter drygt 20 minuter, var det helt övertänt och de fick fokusera på att rädda bostadshuset.
Sotsvarta väggar från stallet står kvar som en kontrast mot den vita snön. Januari bjuder på en bitande kall vinterdag när 7:an besöker Maria. En svag doft av brandrök gör sig påmind.
– Det är konstigt hur fort man vänjer sig, säger Maria där vi står och betraktar förödelsen. Det är redan svårt att tänka sig hur stallet såg ut och nu är det alldeles tomt här. Jag vill inte tänka på hur mycket som försvann i branden, även om vi lyckades rädda mycket och alla hästar klarade sig. Nu efteråt när vi börjat röja upp hittar man saker och blir påmind. Jag har tagit reda på en del hästskor, betsel och annat i metall som jag försöker putsa upp, men det är mycket jobb.
Westernridning är grunden i Marias ridskoleverksamhet. Hon ger två lektioner varje kväll, fyra dagar i veckan, med max fyra elever i varje grupp. Eleverna är barn från sju år och uppåt men även vuxna. På gården finns nio hästar som går på lösdrift.
– Hästarna går ute året runt men har vindskydd med tak där de går in och ut som de vill. De rör sig fritt och mår bättre eftersom de lever mer likt det liv som de är gjorda för. Det var tack vare lösdriften som alla hästar klarade sig. Om alla hade stått inne i stallet när branden startade vet jag inte om vi skulle ha fått ut dem.
Ridskoleterminen skulle ha startat för ett par veckor sedan men Maria valde att skjuta fram den till vecka elva.
– Det blir alldeles för krångligt och kallt att förbereda hästarna utomhus inför lektionerna. Nu bygger vi en sadelkammare i en carport och där finns det också plats att ställa in en häst för att sadla på och av.
Efter branden får en stuga på gården fungera som sadelkammare. Samma stuga bodde Maria i när hon flyttade hem efter arbete på annan ort. Hon startade ridskoleverksamhet på sina föräldrars gård och jobbade samtidigt på macken i Hemling.
– Jag bestämde mig för att ge företagandet tio år. Om jag inte kunde leva på det efter det skulle jag trappa ner det till hobbynivå igen. I dag är jag hästföretagare på heltid, fördelat lika på ridskolan och hovslageri, och jag har flyttat hemifrån igen, till nästa gård i byn.
Marias pappa Clas-Håkan kör in på gården med en lång planka lastad på traktorskopan. Han berättar att han fällt trädet själv och sågat till plankan som var tänkt att användas till takstolar men som nu behövs i den nya sadelkammaren.
– Vi hade massor av planer för den här våren, säger Maria. Vi skulle bygga ett tak över gödselstan där även traktorn skulle få stå, men nu efter branden är det bara att göra nya planer.
Det har funnits hästar på gården i snart 20 år och Marias föräldrar har alltid varit engagerad i dem.
– Jag får så mycket hjälp med allt av mamma och pappa, som att mata hästarna när annat jobb gör att jag inte kan, säger Maria.
När och hur stallet ska byggas upp igen är inte bestämt. Som många äldre ladu- gårdar låg den för nära bostadshuset enligt nuvarande byggnadsregler hos länsstyrelsen.
– Att bygga upp allt igen får bli ett sommarprojekt och vi får se var vi placerar stallet och hur det ska se ut. Men att det blir här på gården i Hemling, det vet jag.