Genrepet för fjärde deltävlingen i Melodifestivalen är avklarad och vi kan konstatera att startfältet i Örnsköldsvik är ungefär lika blekt som i de tre tidigare deltävlingarna. Ingen gör något oväntat, inget bidrag sticker ut. Men två låtar ska ju till final och två till andra chansen och så här går det på lördag kväll, tror jag.
Direkt till final går Alcazar med ”Blame it on the disco”. I och för sig låter Alcazars låt exakt som allt annat som Alcazar har ställt upp med tidigare, men deras entré inne i en gigantisk discoboll som sänks ned över scenen slår allt annat den här kvällen. Det är pyroteknik och glitter i överflöd, och givetvis välrepeterad koreografi. Låten är däremot medioker. Recycling är visserligen bra, men kanske inte i melodifestivalsammanhang.
Till final går också Janet Leon med ”Hollow”. Om – och det är ett stort OM – hennes röst håller. Under genrepet var den vek, men det sägs ju att hon dras med en förkylning. Hennes låt är en powerballad med snygg röd ljussättning till hennes vita kläder. Hon bjuder också på ett höstlövskonfettiregn, som dessvärre såg lite vekt ut.
Till andra chansen går I.D.A med ”Fight me if you dare”. En rockig och tuff danslåt med en catchy refräng men där versen blir lite ointressant. Pyrotekniken värmer publiken på hela parkett och sångerskan Ida Pihlgren är stentuff. Dessutom går en av låtskrivarna, Louise Frick Sveen, på Musikmakarna så vi håller väl lite extra på detta bidrag som i alla fall har en gnutta ö-viksanknytning.
Anton Ewald går också till Andra chansen med ”Natural”. Han kan mycket väl gå direkt till final eftersom han kommer att få massor av gratisröster från störtkära småflickor, men hans pumpande danslåt är lite märklig. Den har ingen inledning och den saknar slut, däremellan känns den spretig, speciellt mellan refrängerna.
Främsta utmanare till dessa fyra blir Linda Bengtzing med ”Ta mig” och Ammotrack med ”Raise your hands”. Rutinerade Bengtzing har de fyra gånger hon tävlat tidigare alltid gått till final men nu får hon det svårt. Hon är som vanligt ett energiknippe men hennes trumdominerade bidrag saknar ändå det rätta bettet, trots Carola-fläkt i hårsvallet.
Hårdrockarna Ammotrack bjuder på bredbent och hårkastande 80-talshårdrock. Är det nyskapande? Nej! Dessutom är scenshowen i stort sett obefintlig.
Kvällens andra småflicksidol, efter Anton Ewald, är Josef Johansson som säkert också kniper många röster från den yngre publiken. Men han sjunger illa och hans smöriga kärleksballad – med hemsk kör – är totalt intetsägande.
Betydligt bättre sjunger Glada Hudik-tjejen Ellinore Holmer. Tyvärr tror jag att hon får finna sig i att bli sist. Hennes ”En himmelsk sång” inleds som klassikern ”Bridge over troubled water” och är kvällens lugnaste låt, där verkligen inte mycket händer. Hon får stöd av publiken med lysande mobiltelefoner, men det hjälper inte.
Nisses gissning:
Till final: Alcazar (1) och Janet Leon (3)
Till andra chansen: Anton Ewald (8) och I.D.A (2)
Plats 5: Linda Bengtzing (6)
Plats: 6: Ammotrack (4)
Plats 7: Josef Johansson (5)
Plats 8: Ellinore Holmer (7)
Jag kan givetvis ha totalt fel, men det betvivlar jag.
En sak till bara. Mellanakten med Tomas Ledin och hans eminenta band Höga Kusten Kapellet var överlägset bäst under kvällen.