Brudparets plan var att låta alla som ville tälta i trädgården hos brudens morföräldrar, och eftersom majoriteten av parets vänner är studenter i åldrarna 18-25 växte det fram ett tältläger bland vinbärsbuskarna på rekordtid.
Själv räknas jag kanske inte som student längre, men tältande är jag på tok för dum för att tacka nej till, och kollegan Peter bidrog generöst med ett tält som han och jag först satte upp vid Sjuans parkeringsplats i Ö-vik.
På fredagen bar det av hit i buss, och ett utslag av stor överoptimism packade jag till och med ner en flaska solskydd.
Fruktansvärt onödigt, med facit i hand.
Det regnade när jag kom, det regnade när jag satte upp tältet, det regnade i natt och det lär fortsätta regna när jag far härifrån i morgon.
Den enda plats där jag inte hittade fukt var insidan på sovsäcken.
Efter en gnällframkallande natt var ett dygnslångt bröllopspartaj det troligen enda som kunde återställa allt gott humör och det var precis vad vi fick.
Brudparet fick varandra vid 16-tiden och såvitt jag vet är de gifta än i dag.
De kylslagna minnena från natt nummer 1 fick också sex av oss tältare i ett tältläger som nu omfattade åtta tält att bli sambos för natten med förvånansvärt god inomtältstemperatur och minst lika god nattsömn som följd.
Vid niotiden i kväll är jag tillbaks i Ö-vik och i morgon återgår livet till modell 8 till 5.
