Vårsolen strålade och den nordöstligaste delen av kommunen visade upp sig från sin allra bästa sida när de 20 eleverna i årskurs 4 på Husumskolan kom med buss till Grundsunda hembygdsgård för några intensiva – och glädjefyllda – timmar där kreativiteten verkligen flödade.
Den som ledde dagen var Rebecka Öberg, 2025 års Grundsundastipendiat, som var tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att tillsammans med eleverna spåna fram idéer till en satsning på lek- och gemenskapsytor vid hembygdsgården.
Rebecka är uppvuxen i Könsa, strax norr om Grundsundavallen, och tillbringade en tid förra sommaren i den klassiska stipendiatstugan vid Prästsjön för att skapa. Något som alla stipendiater får göra. I november bjöds hon upp igen av Grundsunda Hembygdsförening där hon bland annat visade illustrationer på dinosaurier hon gjort till den nya lekparken i Sundsvall – Dinosaurieparken – som hon designat och som snart är helt klar.
– Då pratade vi också om att vi ville satsa på mer ytor för barn i Grundsunda. Det blev snabba ryck och vi skapade ”Vision Grundsunda” där jag också har en idé på en scentrappa i trä till en utomhusteater, berättar Rebecka, som förra tisdagen snabbt fick eleverna med sig och inte hade några som helst problem med att försätta dem i kreativt fokus.
– Det här är en så fantastisk plats och vi vill kunna använda den året runt, inte bara till klassiskt midsommarfirande. Här finns historiska byggnader, men inget mer. Vi vill skapa en lekplats för bygdens barn men också som ett turistmål på sommaren.
Rebecka funderade på hur hon kunde få dagens unga att börja engagera sig, vilket förstås på sikt är nödvändigt för att kunna bevara hembygdsgården för kommande generationer.
– Jag tänker att om man får vara med och skapa en magisk plats redan från barnsben, då vill man också vara med och bevara den.
Med 40 000 kronor i bidrag från kommunen till en förstudie kunde Rebecka och hembygdsföreningen dra igång den första etappen – en ritworkshop för eleverna från Husumskolan.
– Vi har ritat känslor. Vad man vill att man ska känna när man är i lekparken. Och så har vi byggt minihus av lera och piprensare, och ritat och målat mönster som vi tycker är fina. Vi har också skrivit vad vi tycker att lekparken ska heta, det är jättemånga förslag, säger Ella, som känner till hembygdsgården mycket väl.
– Jag bodde där borta förut, säger hon och pekar. Nu bor vi i Husum.
Eleverna delade upp sig i grupper och roterade mellan fyra olika stationer. Vid en station skulpterades hus och vid en annan skapades mönster i vattenfärg och med färgpennor. Mönster som kanske kan finnas med i de framtida lekhusen och den planerade scentrappan.
– Roligast var det att måla, vi fick konstruera mönster och rita lite vad som helst. Jag gjorde blommönster. Det ska bli kul om våra grejer finns på en lekplats här, säger Izabell, som brukar fira midsommar vid hembygdsgården.
Vid en annan station fick eleverna sätta ord på platsen, fundera över vilken känsla som finns här och vad som kan kännas äventyrligt. En station handlade om att tillföra djur och natur till platsen.
– Vad är det som gör att en plats känns magisk? Lite äventyrliga moment, och kanske lite farliga, funderar Rebecka,
som var mycket nöjd med dagen.
– Det är jättekul att komma ut så här, annars sitter jag mest vid datorn. Steg två blir nu att gå vidare och omvandla barnens idéer till ritningar och hitta samarbetspartners för att möjliggöra allt detta. Jag ser en process på ett par års tid, det ska bli väldigt spännande.