Jonathan Beimark säger sig alltid ha varit känd som ”den stora killen”. På uppmaning av klasskamraterna gjorde han ofta kanonkulan så att vattnet skvätte.
Aldrig har han heller kunnat springa lika fort som andra.
– Jag har alltid ätit onyttigt och använt mat som ett knep för att må bättre, säger Jonathan. Jag kan inte skylla på gener eller stor benstomme, redan på mellanstadiet lade jag mycket pengar på dricka och godis och hade jag som äldre en dålig dag var snabbmaten något att se fram emot.
2021 försökte sig Jonathan på en förändring. Med minimal kosthållning tränade han fem gånger i veckan och rasade i vikt. Men det tuffa upplägget visade sig ohållbart. Jonathan kraschade och de fjorton kilo han tappade kom fort tillbaka. Plus lika många kilon till. För två år sedan kontaktade han vården för en gastric sleeve-operation som minskar matsäcken.
– Men när de hörde av sig tackade jag nej. Det kändes för läskigt, jag visste inte om jag verkligen ville förändra livet. Det krävs en sådan disciplin att äta lite och ofta. Jag blev helt enkelt för rädd för vad det skulle innebära.
I dag är Jonathan 28 år och bor mitt i Örnsköldsvik. På kort tid ser hans liv numera helt annorlunda ut.
– Jag kände att jag var tvungen att göra något för det funkade inte längre. En dag såg jag en kille på Youtube som vägde 400 kilo, han lägger upp videor på sina promenader och har lyckats gå ner i vikt. Det är helt otroligt och jag tänkte – ”kan han kan jag”.
Samtidigt föddes en annan tanke: Att till sommaren delta i Höga Kusten Swimrun.
– Jag tittade på videor från tävlingen och tyckte att det såg skitcoolt ut. Hur konstigt det än låter har jag en dröm att delta i ett triathlon – att springa, simma och cykla. Jag har alltid velat springa och är egentligen ganska fysiskt aktiv, exempelvis spelar jag innebandy med ett gubbgäng. Jag har en hyfsad grundfysik vilket nog har gjort att jag kunnat äta mycket, gå upp mycket i vikt och ändå kunna leva ett någorlunda normalt liv.
I början av november laddade Jonathan upp ett eget filmklipp på Instagram. I det berättar han om en viktresa som sedan i somras börjat på riktigt. Hans egen.
Namnet på kontot? Kanjagkandu_. Med det vill han inspirera andra.
– Jag älskar golf och i somras spelade jag jättemycket, 3-4 gånger i veckan, samtidigt som jag började promenera och tänka på vad och hur mycket jag åt. Jag gick ner 25 kilo och märkte hur mina kompisar inspirerades av det. Plötsligt började några av dem också att motionera och jag tänkte; ”Vad fint att jag får inspirera – då lutar jag mig in mot det”. Den goda känslan.
I skrivande stund har Jonathan gått ned nio kilo till. Och känslan är som han säger god. Gymkortet togs i september. Under en vecka simmar han 1-2 gånger och är lika ofta på gymmet. På schemat står även tre promenader i veckan, var gång mellan 5 kilometer och 1,3 mil.
– Nu har jag ett mer långsiktigt tänk. Jag tränar inte lika mycket som tidigare och försöker fokusera på det som är roligt. Vissa veckor blir det bara simning, andra gånger mer tid på gymmet. Då kör jag ofta crosstrainer eftersom det är som att springa utan gravitation. Roligast är benpress och legcurls, där är jag som starkast.
I slutet av varje vecka laddar Jonathan upp ett klipp på hur han tränat och hur mycket han gått ner i vikt. Följarna av kontot blir långsamt fler och responsen har inte låtit vänta på sig.
– Folk skriver att de inte motionerat på länge men att de börjat på grund av mig. Och när jag läser kommentarer till det första inlägget kan jag börja gråta, det är så fint att se hur stöttande och inspirerade alla är. Det har blivit en otroligt fin start på alltihop.
Kontot planerar Jonathan behålla även efter Höga Kusten Swimrun. Längre bort i framtiden hägrar den ännu tuffare triathlon-tävlingen Iron Man.
– Just nu förändrar jag mitt liv. Jag går ner i vikt och följer mina drömmar. Och tänk att jag kan vara människan som inspirerar andra och visar att det går. Om jag kan, kan du, säger Jonathan Beimark och fortsätter:
– Det bästa i människan kommer fram i allt stöd. Jag har insett att vi människor inspirerar varandra mer än vad vi tror. Jag tror att vi till vardags kan bli ännu mer inspirerade om fler vågade prata om allt vi gör i livet, allt vi drömmer om, hoppas på och lyckas med.