Det finns många rosa saker i Maarit Juntunens liv. Hennes skrivbord, hennes taklampa – och hennes knallrosa retroscooter från 2015.
Ibland, när det känns rätt, kallar hon den Rosa pärlan.
– Rosa är snyggt, det är min bästa färg. Kanske är det lite girl power, lite Grynet. Men mest tänker jag att jag är så pass gammal att jag får göra som jag vill. Man behöver inte följa normer. Vill man ha en rosa retromoped får man ha det, säger Maarit glatt.
En rosa retromoped som i fem års tid alltid har plockats fram i maj för att åter magasineras någon gång under hösten. Krävs en längre resa är bilen hon delar med sin mor tillgänglig. Men när det gäller tur och retur till jobbet i Svenska kyrkan i Domsjö samt utflykter nära stadskärnan är Rosa pärlan det självklara förstavalet.
– I centrala stan är det lättare att ha en moped än en bil. Det går inte långsammare för det är 40 överallt och jag får köra 45. Det är också lättare att parkera. Men mest tycker jag om känslan att vara ute och få luft. Och jag blir på bra humör när jag kör den.
Andra aspekter med att jobbpendla på två hjul tilltalar också.
– Det är billigare än att köra bil eller åka buss. En bensintank kostar 60 kronor och då kör jag närmare två veckor, till och från jobbet och mer därtill, säger Maarit och fortsätter:
– Jag tänker också att vi kommer behöva gå mot ett samhälle där vi inte kan fortsätta ha en bil per vuxen, det är inte klimatmässigt hållbart. Att mopeden inte drar lika mycket bensin och olja känns på så vis bra.
Sträckan centrala stan-Domsjö beskriver Maarit som pendlingsvänlig. Men:
– När det blir 60-väg ska alla köra om, det är den tråkiga biten. Jag noterar även att folk kör om mopeder på 40-väg och det går bra för mig – men jag tänker att många mopedister är nya i trafiken, kanske 15 år. Då är det taskigt och onödigt att köra om där man egentligen inte ska köra om.
Rosa pärlan erbjuder tre packningsmöjligheter: En bakre packbox, ett utrymme under sadeln och en krok framför benen att hänga något på. Scootern behöver inte besiktas och är inte heller skattepliktig.
– Du hör ju, alla borde ha en, säger Maarit som växlar till bussåkande under vinterhalvåret.
– Jag tycker om känslan att många åker tillsammans, men i Ö-vik är det svårt kvällar och helger med luckor i tabellen och långt mellan turer. På söndagar går inte en enda buss. Det är tråkigt. Då längtar jag till våren när jag får sätta mig på mopeden igen.