Efter över tio års uppehåll har en ny landsomfattande kartläggning av storskarv genomförts. Inventeringen, som gjordes under 2023 och publicerades i april i år, visar en tydlig ökning i antalet kolonier. I Västernorrland har cirka 3 300 skarvbon registrerats, fördelade på åtta olika kolonier – en i Ångermanälven och sju längs kusten. Vid förra inventeringen 2012 noterades ungefär 1 900 bon i länet.
Även om exakta jämförelser är svåra på grund av skillnader i metodik – exempelvis tidpunkt för räkning och teknik som drönare – pekar trenden tydligt uppåt. Karl Lundström, forskare vid Statens lantbruksuniversitet (SLU), som lett arbetet, menar att klimatförändringar är en trolig orsak.
– Varmare vintrar gör att fler skarvar stannar i södra Sverige, samtidigt som arten också sprider sig norrut. Dessutom kan skyddsjakt och andra störningar leda till att fåglarna etablerar sig på nya platser, säger han.
Ökningen är dock inte jämnt fördelad över landet. På Gotland har exempelvis antalet skarvar minskat, vilket tros bero på ökad predation från havsörn.
Skarven väcker ofta starka känslor. Den är ökänd för att ödelägga vegetation där den häckar och anklagas för att hota fiskbestånd – en uppfattning som inte alltid stöds av forskning.
– Vi vet ännu inte tillräckligt mycket för att dra säkra slutsatser om skarvens påverkan på fisken. I vissa vatten kan påverkan vara stor, i andra obetydlig. Den kan till och med ha positiv effekt genom att minska bestånd av invasiva arter, säger Karl Lundström.
Nästa nationella inventering av skarvkolonier är planerad till 2027.