Hon hade inte fyllt ett år innan hennes familj lämnade Kärrsjö för Borlänge. 28 år gammal var hon tillbaka igen, precis som hennes föräldrar och två syskon några år före.
Med sig hade hon sin nyblivne make Mark och ett pärlband av livserfarenheter. Från uppväxten i Borlänge och högskolestudier till kommunikatör, åren som femtonårig utbytesstudent i Atlanta, USA och 20-årig au pair i New York. Och inte minst från det som kommer av att vara dotter till entreprenören Erik Gunnar Eriksson, grundaren av Hoppets Stjärna.
– Han var en karismatisk och fantastisk människa, säger Maria Presson om sin pappa. Jag uppfostrades till att bli otroligt självständig, van att resa och lyssna på stora visioner. Livet var inte i Borlänge, jag hade en utblick och skinn på näsan.
Hos pojkarna i Atlanta stod under tiden som utbytesstudent en flicka med Marias självsäkra, kavata stil inte högt i kurs. För amerikanska Mark innebar dock mötet kärlek vid första ögonkastet.
– Jag sa "vem är den här vackraste kvinnan i världen", säger Mark och ler stort från köksbordet i Kärrsjö.
Därefter har de följts åt såväl i vardagen
som i arbetslivet. Bröllopet hölls 1988 och något år senare gick det gemensamma flyttlasset till Kärrsjö där paret för första gången involverades i Hoppets Stjärnas insatser för barns hälsa och utbildning världen över. Efter att ha bott och jobbat på ett flertal andra platser – de senaste 13 åren har staden Great Bend i Kansas, USA, varit deras hemmabas – är de sedan januari återigen tillbaka på norrländsk mark.
I Kärrsjö ämnar de denna gång att stanna för gott.
– Att pensionera oss här har alltid varit ett mål. Här bor man för sig själv och det går att göra så mycket ute i naturen. I Kansas var allting platt, med mycket oväder och damm i luften.
– Inga träd och sjöar som i Sverige, säger Maria, sedan länge verksam som organisationens insamlings- och marknadschef. Vi hade möjlighet att välja mellan många olika platser i världen men kom fram till att vi i slutet av vårt arbetsliv trivs bäst med att dricka kaffe i naturen, fiska, plocka svamp och bara ta det lugnt. Eftersom jag verkligen är en intensiv person är Kärrsjö bra för mig.
Det lugnare livet till trots: Att släppa taget om Hoppets Stjärna, i dag verksam i ett tiotal länder, gör de inte. Till huvudkontoret, ett stenkast från deras nya kärrsjöhem, kommer de dagligen fortsätta att gå.
– Annars skulle vi klättra på väggarna. Jag brukar säga att jag har världens bästa jobb. Varje gång jag öppnar datorn och gör det mest tråkiga man kan tänka sig är jag med och förändrar världen, det är inte många som kan säga det. Hoppets Stjärna har många planer framöver; vi stannar inte – vi gasar.
– Vi hjälper jättemånga barn till utbildning och en bra start på livet, säger Mark. Det finns fler fattiga på jorden än någonsin men om jag så gjorde allt detta jobb bara för att rädda en enda person, tror jag att jag skulle göra det ändå.
Särskilt minns de en insats på Filippinerna, deras hemland i tre år, som 2004 skakades av supertyfoner och satte hundratusentals människor på flykt.
– Jag minns familjen som hade surrat fast sig i ett träd för att inte svepas bort av ler- och vattenmassorna, de hade vi efteråt kontakt med länge. Vi byggde upp två byar och driver i dag flera skolor i landet. Det känns speciellt i hjärtat att ha varit med ända från katastrofen till de första spadtagen, säger Maria.
Haiti är ett annat land där Hoppets Stjärna är starkt representerat.
– Vi är den enda nordiska organisationen som driver ett stadigvarande arbete i västvärldens fattigaste land. Där råder svält-
katastrof och nyligen tappade vi en av våra sju skolor till det stora gängvåldet, men vi ger inte upp.
Att både vara gifta och tillsammans jobba med bistånd och hjälpinsatser på utsatta områden har kommit med såväl glädje som utmaningar. För en fungerande vardag handlar mycket om att prata och lyssna till varandras behov, menar Maria och Mark Presson som ser fram emot att få mycket tid för varandra i det nya livet i Kärrsjö.
Vad kommer ni sakna mest från Kansas?
– Superenkelt, säger Mark. Något man inte kan få här och som jag i USA alltid brukar börja röka tidigt på morgonen: brisket (bringa, på svenska).
– Jo, men det finns säkert på Diléns, säger Maria.