Samtidskonstfestivalen Triennalen, samarbetet mellan Konstfrämjandet, Västernorrlands museum och Region Västernorrland, genomförs som namnet antyder vart tredje år och i juni 2025 är det återigen dags för konstnärer att visa upp sina verk runtomkring länet. Under Triennalens andra upplaga är det gemensamma temat 1675 års häxprocesser i Ångermanland.
På Örnsköldsviks museum och konsthall och som en del av Triennalen Ung pågår redan nu, sedan vernissagen 11 februari, den årliga utställningen med Nolaskolans bild-
esteter årskurs 2 och 3.
Till "Det stora oväsendet – det ockulta, shamanism och häxprocesserna" har eleverna sedan efter höstlovet bland annat jobbat med keramik, lera, oljemålningar, teckningar och installationer efter samma kriterier som sommarens Triennalen-konstnärer. I en gemensam textinstruktion ställs bland annat frågan hur den lilla människan kan göra motstånd mot ett dominerande system.
– De har själva valt teknik och material och det har varit så många olika tankar och idéer, säger läraren Monica Nilsson Bergström. Att ha modet att gå sin egen väg och göra det hela vägen – jag är rent ut sagt stolt, det är en jättehäftig utställning.
I ett av hörnen i utställningsrummet på våning tre står andraårseleven Anton Nilssons verk Baphomat, ett annat ord för och en skildring av självaste Hin Håle, uppbyggt av älgskelett, renhorn, modelleringsvax och gärdsgårdspinnar från hemtrakten i Haffsta.
– Jag har jobbat med det gömda kvinnohatet, säger Anton. Under häxprocesserna anklagades kvinnorna för bisarra saker. Det märks av än i dag, det räcker att tänka på Me too-rörelsen.
Med kalligrafi och en gammeldags stiftpenna doppad i tusch har Nikki Ahlqvist gett liv till en bjära; ett väsen som en häxa i folktron använde till att stjäla komjölk. Med hjälp av en jordglob och statistik från människorättsorganisationen Open Doors kopplar Yasmine Björnler i skapelsen "Glasvärld" överskådligt temat till dagens förföljelse av kristna och på ett altare dedikerat till den grekiske guden Apollo ligger en lyra av lera, en kristall, solrosor av löv och ljus stöpta av Kerstin Estvall.
– Jag har tolkat temat utifrån vad modern häxkonst kan vara; det spirituella och andliga, säger Kerstin som menar att kristaller och tarotkort har fått ett uppsving bland dagens unga. Något som även märks i Minna Gustafssons "Svävande grenar" på vilka såväl uråldriga som mer moderna symboler samsas.
Thea Skogheim från ES22 har skulpterat ett plågat ansikte. I det öppna kraniet står ett flertal ljus.
– Jag ville fånga smärtan i häxprocessen, det allvarsamma, säger Thea. Det blev en skrikande kvinna som både är arg och förtvivlad. Ljusen i bakdelen av hennes huvud har brunnit en gång men nu är de slocknade. Nu brinner hon inte längre.
Utställningen pågår till 15 mars.