Hon har gett massor av boktips här i 7an och under en period, som tonåring, skrev hon även kloka och tänkvärda krönikor i vår tidning. Nu debuterar Leila Inanna Sultan som författare, och hennes första bok ges ut på välrenommerade Norstedts förlag.
– Det känns verkligen lyxigt, säger Leila, som idag arbetar som kulturpedagog på bibliotek i Stockholm.
Dikterna hon nu publicerar är historier som hon har burit på länge.
– Jag hade en släkting som kom till Sverige i flyktingvågen 2014-2015 som inte fick stanna, och jag har alltid intresserat mig av asylfrågor och invandrarens villkor i den här nationen – alla krav som ställs på medborgare som ser annorlunda ut. Jag fick en inblick i en värld som är ganska dold, och jag kunde koppla ihop den med situationen som mina föräldrar hade när de kom hit på 90-talet.
– Det verkar som att det inte var samma misstänksamhet mot de asylsökande då, det är annorlunda idag. Nu är det nästan vedertaget att man misstänker att den asylsökande ljuger för att få stanna av fel skäl, att de bara utnyttjar systemet. Det kände jag inte igen från det mina föräldrar berättat.
Leila utbildade sig på Biskops Arnö Författarskola och fick då en skrivuppgift som handlade om produktiva begränsningar.
– Jag bodde nära Migrationsverket i Sundbyberg då och min begränsning blev att jag skulle skriva något som tog lika lång tid som att gå från tunnelbanestationen i Sundbyberg till entrén på Migrationsverket. Det blev en dikt och sedan kunde jag inte sluta jobba vidare med den. Jag började titta på asylintervjuer och dokumentärer om de svenska förvaren av asylsökande. Det är som ett Frankensteins monster av absurditet.
Leila har i sin debut också likheter med Franz Kafkas novell ”I straffkolonin” (1919). Här finns maskinen, det opersonliga regelverk som skriver in straffet på den dömdas kropp. Oönskad, lögnaktig, avvisad.
– Jag tyckte att det fanns så många paralleller till den utveckling som skett i det svenska samhället, förklarar Leila, som är bekymrad över hur det ser ut idag.
– Det är lite kallt om man säger så. Solidaritet står inte så högt i kurs, jämfört med nationsgränser. Jag vill prata om värdighet. Människor som marginaliseras i det svenska samhället och ändå hittar luckor där man kan stötta varandra och bygga den värld man vill leva i – en värld som är mer solidarisk.
Boksläppet äger rum 27 februari på Bio Bristol i Sundbyberg, och Norstedts ger ut ”Straffkolonien” 6 mars. Förhoppningsvis är det här bara starten på en lång och lysande författarkarriär.
– Jag har börjat skriva på nästa diktprojekt, men det här diktverket har absolut tärt på krafterna. Just nu översätter jag också från danska, dansk litteratur är inne i en guldålder. Jag skulle också väldigt gärna vilja hålla på med dramatik, vi får se vad som händer.