De växte upp runt missbrukande vuxna och brottades som äldre med eget beroende. Under stora delar av livet handlade det mesta för det i dag gifta paret Ilona och Anders Sjödin, 63 respektive 70 år, om alkohol och droger. Vare sig almanackan markerade en vanlig veckodag eller storhelg.
Minnena från barndomsåren är både många och mörka. Inte minst från julaftnarna; högtiden i synnerhet ett barn kanske upplever som den allra mest magiska.
– Min mamma drack så jag och mina syskon växte upp hos fosterföräldrar, berättar Anders. Men efter gubbens pension började han dricka. Det skulle vara snaps och grogg efter julmiddagarna och till slut spårade det. När den första ölen öppnades visste jag att det skulle fortsätta tills han blev tokig. Jag var 6-7 år och låg i min säng och grät. Jag var så rädd.
När föräldrarna drack som mest hemma hos Ilona skyddade hon sina småsyskon genom att låsa in sig i ett rum.
– Jag fick alltid mer ont i magen ju närmare jullovet kom. Det var en ständig oro, säger Ilona som likt Anders tidigt utvecklade ett eget alkoholberoende.
Ett beroende som höll i sig medan Ilona och Anders på varsitt håll gifte sig och skaffade familj.
– Jag sa att jag aldrig skulle göra likadant mot mina egna barn, det har jag fortfarande väldigt mycket dåligt samvete för. Min väg framåt var att jag fick komma till Fristaden i Köpmanholmen, ett kristet behandlingshem. Där fick jag verktyg till att bli nykter, säger Ilona.
Även Anders hittade en väg ut, efter ett eskalerande missbruk av amfetamin och flera fängelsevistelser på grund av tung kriminalitet. Det via behandlingshemmet Korpberget i Sollefteå. Därefter träffade han Ilona och i dag lever paret sedan länge nyktra. I många år har de även varit verksamma i Frälsningsarméns soppkök och med att hjälpa andra missbrukare genom Pingstkyrkans LP-verksamhet i Örnsköldsvik.
Att det till jul kommer finnas barn som far illa i Örnsköldsvik får dem att skaka på huvudet.
– Det går aldrig ur en vilket helvete det var, säger Anders. Och så ser jag folk före julafton, hur de bär hur många ölbackar som helst. Då tänker jag bara, "men ge dig". Jag har god lust att hämta hem alla barn till oss, de som drabbas av att föräldrarna dricker.
– Det gör ont i en, fruktansvärt ont, säger Ilona som med Anders måndag 16 december intervjuas om sina liv på IOGT-NTO i Örnsköldsvik. Inbjudna är politiker från kommunfullmäktige.
– Det är viktigt att det kommer fram, fortsätter Ilona. För politikerna behöver påminnas flera gånger om att satsa på barnen och ge familjer möjlighet att klara av julen och sina liv överhuvudtaget. Det kan gå så förbaskat långt innan hjälp sätts in och jag förstår inte varför. Varför agerade exempelvis ingen tidigare när det gällde mig? Varför signalerade inte skolan eller grannarna? Alla visste ju. Jag kan nästan bli förbannad.
– Det är obekvämt att lägga sig i, säger Anders. Men vi säger; lägg er i. Reagera och agera.
Båda ser nu fram emot att fira jul tillsammans med en av Ilonas numera vuxna döttrar. Då är gravad lax, Janssons frestelse och julskinkan tre måsten på julbordet.
– Och julmust, säger Anders. Eller vatten, eller vanlig läsk. Vet du, det är så skönt när man dukar julbordet och inte tar fram starköl till var och en. Att man i stället ställer fram vanlig dricka. Då slappnar man av och bara njuter. Det är en sådan skön känsla.